Statsvetare ger dystert svar på frågan om fransk kultur har en framtid. Efter många terrordåd är franska folket inte bara utmattat man är också vilsna. Individualismen skulle inte sluta så här.
Har fransk kultur någon framtid? Efter alla terrordåd, riktade mot allt från nationaldagsfirare i Nice och konsertbesökare i Paris till redaktion för satirtidning och judisk butik, är frågan hur franska folket mår.
Tidskriften First Things, USA:s mest inflytelserika kulturtidskrift om religion och politik, frågar den ledande franske statsvetaren Pierre Manent: Vad har Frankrike gjort fel och vilken är naturen på de intellektuellas misstag?
– Franska folket är utmattade, men de är framför allt perplexa, vilsna. Det skulle inte bli så här. Vi skulle ha uppnått det slutliga stadiet av demokrati där mänskliga rättigheter regerar och blir allt mer omfattande. Vi skulle ha lämnat bakom oss nationernas och religionernas epoker och vi skulle därmed vara fria individer som rör oss friktionsfritt runt världen.
– Och nu ser vi att religiösa aktörer och nätverk inte bara överlevt utan återkommit med en särskild sorts intensitet. Alla kan se och känna det, men hur kan det uttryckas när det enda tillåtna språket är individuella rättigheter?
– Vi har blivit fullständigt oförmögna att se vad som händer inför våra ögon. Allt medan den styrande klassen, som inte är politisk utan ideologisk och som har makt över det som måste sägas snarare än det som måste göras, tjatar i oändlighet om ”värderingar”.
– Denna klass har i hög grad tappat förtroendet i medborgarnas ögon, men den ockuperar alla positioner i de ansvariga institutionerna, särskilt i media, och ingenstans ser man grupper eller personer som ger uttryck för att de förstår vad som händer och än mindre kapabla att leverera åtgärder. Vi saknar tilltro, inte bara till våra ledare utan också till oss själva. Det är ingen ursäkt eller tröst att konstatera att dessa brister i det franska också råder hos européer generellt.
Har Europa skapat denna katastrof på egen hand?
– Vi bjöd in till katastrof när vi började tolka världen genom de ideologiska glasögon som dominerar idag. Vi bjöd in till katastrof när vi trodde att religiösa aspekter inte längre har någon politisk betydelse. Vi bjöd in till katastrof när vi förväxlade skyldigheten att rädda personer från att drunkna med dessa personers rättighet att bli medborgare i våra länder. Vi inbjöd till katastrof när vi i namn av välgörenhet eller barmhärtighet krävde att kristna länder skulle öppna gränserna för alla som ville komma.
Det finns skäl för också andra europeiska länder att starta samtal om vart samhället är på väg och vilket tillståndet är i landet.
*
Se mer: Medborgarskapet måste betyda mer (ledarartikel med anledning av denna intervju)