Om det nya förslaget till partiprogram antas på kongressen nästa vecka är socialismen i partiet i praktiken dödförklarad, menar många av Vänsterpartiets egna medlemmar.
Sedan medier uppmärksammat att Vänsterpartiets förslag till nytt partiprogram saknade ordet ”kapitalism” och att ”socialism” endast nämndes enstaka gånger, skrev partiledningen om förslaget. Antalet motioner var också många från medlemmar som kritiserade hur den radikala ideologin och ekonomiska politiken nedtonats i programmet.
Realpolitik före renlärighet
Nooshi Dadgostar har försökt få partiet att lämna den ideologiska renlärigheten för att istället skapa realpolitiskt inflytande. Under hennes ledning fällde man en socialdemokratisk statsminister i juni 2021. Man fick ”januariavtalet” – där det stod att V inte skulle ha något inflytande – på fall. Vänsterpartiet visade att man är en maktfaktor när de rödgröna har majoritet i riksdagen.
Jag måste säga att V-ledningen varit imponerande i att skaffa partiet en starkare maktpolitisk strategi. Socialdemokraterna kan inte räkna med att man kan runda V genom samarbete med C och mer borgerliga krafter.
Medlemmarna vill tugga teser
Problemet är att partiledningen inte har medlemmarna med sig. De vill kunna skälla på kapitalismen för allt som inte är bra. Och se socialismen som det självklara, glorifierade målet.
Jag minns hur kommunister på 1970- och 80-talen gärna tuggade Marx teser. ”Proletariatets diktatur” och andra extrema ståndpunkter var på modet. Men Vänsterpartiets partiledningar har alltid haft en vilja att bli ett större parti än ett som ligger runt 4-5 procent av väljarna. Därför tog man bort k-et i VPK, alltså blev Vänsterpartiet Kommunisterna endast Vänsterpartiet.
Men nu när partiledningen velat tona ner också socialismen och kritiken mot kapitalismen har man stött på patrull.
Woke och identitetspolitik splittrar också
Man skulle tro att Vänsterpartiet skulle satsa fullt ut på det som är på modet i vänsterextrema kretsar i USA och spridit sig till Sverige om identitetspolitik där ras, hudfärg och sexuella minoriteter sätts i centrum. Men även ”woke” får också kritik av traditionella medlemmar.
– Nu är språket i programförslaget istället väldigt försiktigt och har en slags woke-prägel från innerstaden i Stockholm. Det är till exempel aldrig tal om någon konkret kamp för att göra samhället bättre, säger ett ombud till Proletären.
– Som vänstersocialister måste vi ju förklara hur samhället fungerar under kapitalismen. Och det inkluderar att prata om klasskampen, säger en annan V-medlem till tidningen.
Nedtonad grön profil och tunt med feminism
I valrörelsen hade partiledningen också ambitionen att tona ned den radikalt gröna, klimatpolitiska profilen. Människor skulle inte utsättas för ”flygskam” eller för att man behövde bilen för att hämta på dagis. Den nedtonade miljöaktivismen tycks inte möta samma motstånd nu som den gjorde inför valrörelsen.
Också feminismen, som fick stort utrymme i partiprogrammet på 10-talet, har också tonats ned i det förslag som kongressen i Jönköping ska avhandla en bit in i maj.
Vad ska V vara?
All den turbulens som funnits i Vänsterpartiet de senaste åren har inte förmått utkristallisera en politisk profil som lyfter partiet upp till tvåsiffrigt väljarstöd. Traditionell marxism, rasbaserad aktivism, klimataktivism eller feminism? Hur ska partiet hantera de olika ideologiska -ismerna?
Under kongressen får vi veta mer om hur opinionen ser ut i Socialdemokraternas främsta stödparti.