De minsta partierna riktar allt fler ultimatum i rikspolitiken och försätter landets politiska ledning i kaos. Vill verkligen väljarkåren ha det så? Nästa års val borde handa om ledarskap, vilka som klarar av att fatta de beslut som krävs – och att de får mandat att göra det.
För mig är det tröttsamt att höra hur Centerpartiet ställer krav på att S inte förhandlar med V, och hur MP vägrar acceptera det S och C gjort upp om, liksom att V nu håller Magdalena Andersson på halster inför omröstning om ny statsminister.
Svårare att leda landet
Dessa småpartier stökar till det och gör det mycket svårare för de stora partierna, som har störst andel av svensk folket bakom sig att regera landet.
Socialdemokraterna är nästan fyra gånger så stora som Vänsterpartiet. Socialdemokratin är mer än tre gånger större än Centerpartiet. Och S har sex gånger så många väljare som Miljöpartiet. Är det verkligen rimligt att dessa tre småpartier ställer olika ultimatum till det ledande partiet på den rödgröna sidan?
Samma sak på andra sidan: Är det rimligt att L-partiet riktar ultimatum till Moderaterna om vilka som ska ingå i en ny regering, ett parti som är sex gånger större än L?
Ska de små ha större makt än väljarstödet?
Hela denna mandatperiod står småpartierna för en betydande del av skulden till att Sverige har haft så svaga regeringar, ledda av Stefan Löfven som fått sitta kvar därför att han fallit till föga för alla ultimatum.
Ska de minsta partierna ha störst makt? Över vem som regerar? Över vilken politik som bedrivs?
Ja, säger den formellt fokuserade. Vårt parlamentariska system ser ut så. Kommer man över 4-procentsspärren har man genast goda möjligheter att vara vågmästare.
Men om det inte fungerar tillfredsställande kanske man ska se över det.
Två sätt att justera småpartiernas makt
Enklast är ju om svensk folket slutar rösta på dessa småpartier som bara ställer till oreda i politiken och gör det närmast omöjligt att leda landet. Istället för att under valrörelsen strömma till dessa småpartier, borde väljarna fundera på om det inte är bättre att rösta på någon av de tre stora partierna, som har mellan en och två miljoner väljare vardera.
Ett annat sätt är att ta bort både 4-procentsspärren och utjämningsmandaten. Det skulle göra att även mindre partier kan få mandat, men alla partier under 8 procent får färre mandat än enligt principen om exakt proportionalitet.
Istället för 20-30 mandat skulle småpartierna få 5-15 mandat. De skulle finnas i riksdagen, men sällan kunna vara vågmästare och kunna ställa ultimatum till en möjlig regeringsbildare.
Denna tanke slår mig nu när L-partiet startat sitt landsmöte och inte tycks ägna sig åt något annat än att försöka tvinga fram sin syn på politiken på betydligt många gånger större partier än dem själva.
Det känns inte riktigt demokratiskt.
*