Vägar och järnvägar förfaller. Allt medan Trafikverkets byråkrater blir fler. Staten är oförmögen att fatta kloka beslut. Mer pengar räcker inte. Kompetensen måste först höjas och det kräver politiskt ledarskap.
Många talar nu om att statens skulder är låga och att det därför går att låna många miljarder för att fixa den infrastruktur som flera regeringar låtit förfalla under årtionden.
Struntat i staten kärnuppgifter
Elsystemet är det värsta exemplet. S/MP-regeringar har lagt ned hälften av alla kärnkraftsreaktorer utan att ordna nya energikällor. Detta samtidigt som man säger att vi ska fördubbla elkonsumtionen via elbilar och fossilfritt stål. Det är ren dårskap. På regeringsnivå. Ledarskapet i statsledningen har varit huvudlöst.
Men även annan statlig infrastruktur har länge fått förfalla. Vägarna blir alltmer fyllda av potthål. Och järnvägarna faller isär. Förseningarna skenar. Inställda tåg är vardagsmat.
De offentliga vatten- och avloppssystemen förfaller. Vi kan snart räkna med att få brun gegga i kökskranen när vi ska laga mat.
Politikerna som styrt landet har varit fullständigt odugliga i att sköta statens kärnuppgifter – det som medborgarna behöver för att kunna leva normala liv.
Istället har man haft lekstuga med sina favoritprojekt, som att öppna gränserna och bjuda in lågutbildade från främmande kulturer med brutalt våldskapital.
Kristerssonregeringen måste fokusera
I sin regeringsförklaring 2022 sa Ulf Kristersson att nu måste ”statens kärnuppgifter vara regeringens och riksdagens fokus”. Året därpå nämndes inte ”kärnuppgifter”, utan det vagare löftet om att regeringen tar ”systematiskt tag i problemen”. Det är oroande om den borgerliga regeringen tappar bollen.
Trafikverket lade igår fram sitt inriktningsunderlag för trafikinvesteringarna fram till 2037. Där anger man att ramarna är för snåla för att räcka till angelägna investeringar och underhåll.
I G-P skriver Håkan Boström: ”Statens bristande investeringar drabbar företagen, privatpersoner och den kommunala välfärden. Staten låter helt enkelt andra ta smällen för sin snålhet och lever på tidigare generationers nedlagda slit tills det inte håller längre.”
Men det är värre än så.
Mer än pengar behövs: Ledarskap och kompetens
Frågan är om Trafikverket ens har kompetens att bedöma vad som krävs för att ordna ett fungerande väg- och järnvägsnät i Sverige. Har de kompetens att använda nya miljarder, om regeringen skulle tilldela dem mer pengar? Titta bara på hur inkompetent Västlänken i Göteborg genomförs. Miljarderna rullar iväg okontrollerat. Pengarna är slut.
Detta samtidigt har Trafikverket utökat sin personal med tusentals personer på några år. Mellan 2014 och 2022 har Trafikverket ökat från 7.000 anställda till omkring 10.000 anställda (+3.343 anställda, +48 % enligt Riksdagens utredningstjänst).
Trots kraftigt ökad personalstyrka på myndigheten låter Trafikverket bli att byta ut järnvägens växlar som dömdes ut för tio år(!) sedan. Dessa växlar repareras istället tillfälligt av entreprenörer när de går sönder, gång på gång, med tusentals timmars försening för tågresenärerna som följd. Detta är rena dårskapen!
Även i akuta lägen famlar staten i blindo. Senast när E22 i Skåne hamnade i snöoväder tidigare denna månad. Ingenting fungerade. Tusentals bilister och lastbilsförare fastnade på vägen i kraftig kyla och kunde ha dött. Räddningsarbetet på E22 vittnar om förvirring, felbedömningar och brist på samordning: Ingen hade överblick, ingen förstod det kritiska läget, inget ledarskap – ingen vågade ta initiativ.
Regeringen måste kräva aktivt ledarskap
Lika mycket som mer pengar till investeringar behöver Sverige ledarskap i staten. Chefer som är kompetenta, pekar med hela handen och får saker gjorda till rimliga kostnader. Idag tycks ingen vara beredd att ta ansvar i staten. Det är bättre att sitta med armarna i kors, det är riskfritt. Om man agerar kan ju något bli fel och då får man kritik för att man ens försökt. Så kan vi inte ha det!
Och det är regeringen som sätter tonen. Det är regeringen som måste piska generaldirektörerna till att bli aktiva. Regeringen måste bli tydlig med att man mäter resultat: premiera de som är aktiva och avsätta de som förhåller sig passiva.