AFGHANERNA. Under SVT Uppdrag Granskning under gårdagen avlivades en myt ganska effektivt. Afghanerna utvisas inte till en säker död. De flesta tas emot av vänner och släktingar. Men afghanledaren hittade raskt ett nytt ord, ”psykisk död”.
Det är inte säkerhetsläget som är problemet vid utvisningarna som aktivisterna hävdar. Det är något alla afghaner lever med i sitt land. Fatemeh Khavari, afghanledaren för de högljudda aktivisterna i Ung i Sverige, fick en kritisk fråga från Janne Josefsson i reportaget: Vad hon har för belägg för att afghanerna utvisas till en säker död? Josefsson efterfrågade siffror. ”Vill du ha statistik”, sa Khavari först förvånad. När hon sedan ändrade sitt ”säker död” till en ”psykisk död” köpte både Janne Josefsson och senare Migrationsverkets generaldirektör Mikael Ribbenvik uttrycket. Det är dock något Sverige inte beviljar asyl för, liksom inte heller att vilja ha ett bättre liv.
Det blev i alla fall tydligt i reportaget att afghanerna inte alls utvisas till en säker död. En person har dött efter att utvisats de senaste åren var den uppgift UG fick fram. FNs representant i Kabul, Masoud Ahmadi, säger att säkerhetsläget inte är något problem alls. ”Vi har inte haft en enda säkerhetsincident”, säger han.
Ekonomin
Det som är besvärligt är ekonomin. Det finns dock 30 000 kronor att få som frivillig återvändare annars kan man söka ett bidrag på 20 000 kronor. Belopp som är betydande i Afghanistan.
Det blev också tydligt att nästan alla som kommer möts direkt vid flygplatsen av vänner och familj. Nästan ingen behöver bo på hotellet som finns till för dem. Självklart är det som Mikael Ribbenvik säger den största möjliga skillnad mellan en välfärdsstat som Sverige och Afghanistan. Men det är varken Sveriges fel eller ansvar.
Var 27 år
Av de två afghaner från förvaret i Kållered som SVT hade valt ut att följa till Afghanistan fick en sin utvisning förhindrad i sista stund genom asylaktivister och den andra hade en talande historia. Det kom fram att hade sökt asyl i fem länder i Europa under olika identiteter. Ett ålderstest i annat europeiskt land visade att han var 27 år. I Sverige säger han att han är 17 år.
Gräddfil
Frånvarande var frågan om att så många som 84 procent av de som ålderstestats är vuxna enligt Rättsmedicinalverket. Frånvarande var också vad detta kostar svenska skattebetalare. De som klassats som ”ensamkommande barn” har fått osannolik gräddfil, som kostar runt en miljon kronor per år och person. De 35 000 ensamkommande som kom bara under 2015 har kostat svenska skattebetalare cirka 70 miljarder kronor på två år.
Inte nog med att det rör sig om enorma summor som tas från de allmänna intjänade medlen. Det visar sig nästan omöjligt att utvisa dem efter laglig prövning. Ett stort hinder är det politiska etablissemangets oförmåga och splittring i att tydligt stå upp för de lagar de själva stiftat.
Polisuppdraget
Den dubbelhet som även polisen befinner sig i satte polisen Viktor Adolphson ord på, angående den två månader långa afghanska sittstrejken.
– När vi ser folkvalda och även statsråd ur regeringen som visar sitt stöd för demonstrationen…jag blir konfunderad. Ska vi då gå in? Det blir dubbla signaler för oss som ska göra arbetet. Ska vi gå in bland riksdagsledamöter?
Fattigpensionärer
När ser vi ett avsnitt i Uppdrag Granskning om fattiga svenskar, fattigpensionärer som har jobbat ett helt liv men lever under EUs fattigdomsgräns? Eller hemlösa och svaga som inte får bostad, unga som ser sig förbisprungna av nyanlända, trots år i bostadskön, trots att det här är deras land? Att regeringen ställer grupp mot grupp och att lojaliteten inte är med de egna medborgarna.