Det är en plåga att ta del av Fredrik Reinfeldts bok om USA. Den är ytlig, okunnig och saknar förmåga att se större perspektiv. Då är den kommande boken av poddaren Ronie Berggren att föredra.
RECENSION. I sin strävan att få synas i medierna, men är förhindrad som avgången M-ledare att kommentera svensk politik, har Fredrik Reinfeldt kommit på idén att skriva om amerikansk politik.
Och visst får Reinfeldt stor medieexponering för sig själv och sin bok. Men det är en exponering han inte är värd. Han upprepar likt en papegoja medievänsterns hatfyllda angrepp mot sittande president, det tröttsamma mantra vi ser varje dag i massmedia.
Låter i bästa fall som gymnasieuppsats
Det Reinfeldt skriver är som kopierat ur läroböcker och låter som en gymnasieuppsats. Det kan man ju le överinseende åt. Värre är det när han övergår till egna hemmasnickrade analyser som visar att han fullständigt saknar djup och insikter om amerikanskt samhällsliv.
Reinfeldt klagar på att den amerikanska konstitutionen snart är 250 år gammal. Den är inte ”modern”, menar han.
Exempelvis ondgör han sig över att amerikaner måste registrera sig innan de går och röstar. ”Odemokratiskt!” slår den store Reinfeldt fast. Men han har missat den lilla detaljen att USA inte har personnummer och alltså inte något federalt eller delstatligt register över sina medborgare. Det är därför man måste gå till valmyndigheten och tala om var man bor och vill stå med på röstlängden. (Det hade varit extremt underhållande om Reinfeldt föreslagit det svenska personnummer-systemet, ett förslag som i amerikanskt samhällsliv skulle slås ned av alla som sovjetiskt.)
Reinfeldt förstår inte elektorssystemet
Reinfeldt ondgör sig också över elektorssystemet, alltså att väljarnas röster i varje delstat räknas samman och den kandidat som vinner flest röster i delstaten, tilldelas delstatens elektorsröster.
Detta system har, till Reinfeldts fasa, inneburit att vid fem tillfällen har den som valts till president inte vunnit flest röster totalt på federal nivå. Skandal! utropar Reinfeldt, utan att han begriper vilka dramatiska förändringar av amerikansk politik ett borttagande av elektorskollegiet skulle innebära.
Om proportionella val införs skulle, för det första, tvåpartisystemet rasa samman. Då skulle ju lika många kandidater som i Frankrikes presidentval ställa upp. Med tio-tjugo presidentkandidater skulle valrörelsen bli kaotisk. Frankrike har ju tvingats införa en andra valomgång, i det fall ingen kandidat i första valomgången får mer än 50 procent av rösterna.
Implikationerna på det politiska systemet i USA skulle blir enorm. ”Tänkte inte på det!”, är väl Reinfeldts svar. Han har ju verkat i ett flerpartisystem – utan president och förstår inte vad som krävs vid presidentval.
Ja, Reinfeldt är så kortsynt att han inte ens reflekterar över att EU har tagit efter USA just när det gäller principen för elektorssystemet. Tyskland har 96 EU-parlamentariker och Sverige har 21, men Tyskland har ju 8,3 gånger så stor befolkning som Sverige och borde då haft 174 parlamentariker (21×8,3). Skälet är detsamma som i det amerikanska elektorskollegiet – små länder kompenseras. ”Tänkte inte på det!”
En infantil pinsamhet
Jag är sällan överens med vänsterextrema ETC, men när de kallar Reinfeldts bok för ”en infantil pinsamhet” måste jag hålla med.
Läs Berggren istället
Den som vill lära sig mer om amerikansk politik borde istället skaffa Ronie Berggrens kommande bok Donald Trump – en synnerligen amerikansk president.
Berggren förstår den amerikanska konstitutionens överlägsenhet som förklarar varför den överlevt i 250 år. I Sverige ändrar vi grundlagen ideligen, även om det undergräver respekten för den – hela dess syfte är ju att vara beständigare än vanliga lagar.
Han påpekar att de frihetsidéer som var grundfilosofin i konstitutionen innebar att varken antislaverirörelsen eller kvinnorörelsen behövde kräva samhällsomstörtning för att vidga de medborgerliga friheterna till alla. ”Det räckte med att ihärdigt hänvisa till författningstexterna där det stod skrivet att en nation född i frihet också innebar en fri befolkning.”
Den främste att hävda individens frihet var Abraham Lincoln, som visade hur konstitutionen skyddade frihetsidealen som grundlades genom det amerikanska frihetskrig mot britterna.
Demokrati kräver nationell suveränitet
En viktig förklaring till att president Donald Trump missförstås av europeisk vänster, vilka Fredrik Reinfeldt tydligt sällar sig till i sin bok, är att man har olika syn på nationen och nationalism.
För vänsterliberaler leder nationalism tankarna till andra världskriget, även om kriget inte alls handlade om nationalism, utan tvärtom om imperialism. Tyskland ville krossa nationalismen i andra länder. Den som är nationalist respekterar allas rätt att värna sina egna nationella särdrag i språk och kultur, byggd på egna erfarenheter och traditioner.
För konservativa är nationalism förutsättningen för demokratiska samhällen. Sverige tillåter inte att en miljard kineser i Kina röstar i svenska val, av den enkla anledningen att de inte är medborgare hos oss. Demokrati kräver en röstlängd och avgränsning för vilka som får rösta. Nationen ger den självklar avgränsning som demokrati förutsätter.
Eller som Donald Trump sa i sitt installationstal 25 januari 2017: ”A nation without borders is not a nation.”
Om detta resonerar Ronie Berggren insiktsfullt. Han pekar exempelvis i konkreta termer på varför Barack Obamas försök misslyckades med att stoppa inflödet av knark och illegala immigranter från Mexiko.
Obamas misslyckande banade vägen för Trumps vallöfte 2016 om att bygga mur mot Mexiko. Demokratiska partiet, som har majoritet i representanthuset, har stoppat budgetmedel för murbygget. Men Trump har, som Berggren skriver, löst det: ”Trump pålyste istället ett nationellt kristillstånd genom vilket han kunde avsätta 8,1 miljarder dollar för murbygget.”
Om Reinfeldt i sin bok bara repeterar det medievänsterns korrespondenter redan sagt om USA, bidrar Berggren med nya insikter genom att rapportera om sådant som hänt i USA men som medierna censurerar bort: framgångarna för Trump i sakpolitiken.
Berggren belyser hur republikanska partiet tagit upp kampen mot den växande, radikala socialism som präglar samhällsdebatten i USA. Som borgerlig statsminister hade man kunnat förvänta sig att Fredrik Reinfeldt tog avstånd från radikal socialism, men det gör han inte. Han är helt i medievänsterns våld och skriver hatfyllt om Donald Trump, det vi redan hört och läst om tusentals gånger i svensk media.
Insiktsfullt på riktigt
Ronie Berggren är både aktuell, analytisk och riktigt insiktsfull om amerikansk politik, så som den ser ut inför presidentvalet i november.
Den som vill förstå mer om hur amerikanska folket resonerar, vilka opinioner som rör sig och varför stämningarna är så hätska, ska läsa Berggren – inte Reinfeldt.