De tre största partierna kommer alla att prioritera samma valfrågor: brott, integration och invandring. Vad man föreslår kommer att vara viktigt, men valet avgörs av vem som väljarna anser har störst trovärdighet i dessa sakfrågor.
När regeringen flyttar Dan Eliasson från polisen är ett tydligt tecken på att valrörelsen börjat. S måste försöka återskapa trovärdighet i fråga om lag och ordning. Samtidigt presenterar Moderaterna en valstrategi som utnämner väljare som tänker rösta på S och SD eller inte alls som främsta målgrupp för att få högre valresultat än 2014.
Eskilstuna Kuriren gillar det inte på liberala ledarsidan, men vet hur det kommer att låta i valrörelsen: ”M förespråkar en ännu hårdare migrationspolitik än dagens. Tyvärr är Socialdemokraterna inne på samma spår. Partiet missar sällan ett tillfälle, så inte heller i tisdags, att berömma sig själva för att de har stramat upp förra regeringens migrationspolitik, som de beskriver som ohållbar. Lägg till det lag och ordning, med fokus på brott och straff, där tävlingen just nu inte gäller vem som jobbar mest förebyggande, utan att lova hårdast tag, flest poliser och längst fängelsetider, så klarnar bilden av vad vi har att vänta oss.”
Det är stor sannolikhet att tidningen får rätt, men jag säger inte ”tyvärr” utan ”äntligen”. Det är en skam för Sverige att politikerklassen så länge struntat i statens grunduppgift: att ge medborgarna ett tryggt samhälle att leva i. Invandringen från utomeuropeiska länder gör att våldet och kriminaliteten nu närmar sig den i Mellanöstern och Afrika. Skjutningar, granatattacker och tortyrliknande gruppvåldtäkter klaras inte upp av polisen. Gängen härjar fritt i allt fler förorter. Svensk lag gäller inte längre i allt större del av samhället.
Detta är ett totalt sammanbrott för regeringens och riksdagens uppdrag. Att i valrörelsen avhandla detta misslyckande är en viktig och given prioritering.
”Både S och M har nu betydligt mer respekt för SD som hot mot deras valseger än de tidigare haft. S vill lösa situationen genom att få väljare att förknippa M med SD, medan M måste se till att trycka ut SD till marginalen”, skriver Skaraborgs Allehanda i dagens ledare.
Ja, så kan triangeldramat summeras.
Moderaternas partisekreterare Gunnar Strömmer sa igår, då partiets valstrategi presenterades, att ”Det finns mycket som går bra i landet” och att ”väljarna är trötta på ett gnälligt samtalsklimat”. Moderaterna vill ha en mer hoppfull ton trots att man är oppositionsparti. Detta för att skapa kontrast till Sverigedemokraternas varningar och kritik.
Också Socialdemokraterna kommer, som regeringsparti, att vilja ge en hoppfull bild av utvecklingen. Bytet av rikspolischef var en absolut nödvändighet för att försöka skapa trovärdighet i den strategin. Nu kommer åtminstone polisanställda att må bättre.
”Brottslighet i Sverige, från terrorism till butiksstölder, är i hög grad ett gränsöverskridande fenomen som måste bekämpas längs hela skalan från närpolisiärt arbete till internationellt samarbete . [U]tländska stöldligor lider inte brist på fritidsgårdare, de är här eftersom de kan operera mer ostört änpå andra ställen”, skriver PM Nilsson i Dagens Industri.
Så är det. Ansvariga politiker har svikit svenska folket. Genom passivitet och inkompetens låter man kriminella ta över allt mer av landet.
Nu ska dessa ansvariga politiker, socialdemokrater och moderater, tuta i väljarna att de är bäst på att lösa de svårigheter som de själv skapat.
Det finns samtidigt ett tredje parti som inte ändrat kurs, som inte behövt svänga i takt med opinionen, som inte ena dagen talat om öppna gränser för att nästa snyftande tala om att man måste införa vissa begränsningar, åtminstone tillfälligt.
Frågan väljarkåren har att ställa sig är om man ska tro på dem som plötsligt byter åsikter under galgen, eller på det parti som på en gedigen ideologisk socialkonservativ grund haft en rak politik och tydligt budskap genom all turbulens?