Fina bostäder, bra jobb. Fullt ös på disko. Bara frihet, succé och ett härligt liv. Utsikten till allt detta fick Zanyar att lämna Iran för att söka asyl i Danmark. Men besviken på verkligheten vänder han Europa ryggen och reser tillbaka hem.
Det var inte krig, förföljelse eller ens fattigdom som fick Zanyar att ge sig ut på en lång resa för att söka lyckan i Europa. Nej – han hade det i själva verket rätt bra i Iran.
− Jag hade inget dåligt liv. Jag hade varken ekonomiska eller andra problem, säger han till danska TV Öst.
Men i Europa skulle det bli ännu bättre – det var han övertygad om efter att på film ha sett vilken bra tillvaro som där erbjuds: inga svarta moln på en evigt klarblå himmel och ett liv som går som en diskodans. Allt är tillåtet, friheten är total.
Det var locktoner som han inte kunde motstå och när också flera av hans vänner började tala om att fly, gjorde han det samma. Och förväntningarna på Danmark – där han skulle söka asyl – var skyhöga:
− Jag trodde att man, när man kom hit, skulle få chans till ett nytt liv, få ett eget hem och få jobba, säger han.
Men så blev det inte. I stället för att kunna ta en egen bostad i besittning, hamnade han i ett asylcenter, och där bor han med två landsmän – Mohammad och Said. De hade, liksom Zanyar, hoppats mycket på Danmark, men alla tre har nu insett att drömmen om ett gott liv definitivt bara var en dröm.
Till tv-kanalen säger Said att han hade hoppats på ett bra jobb, på att göra succé, för att kunna hjälpa familj och vänner i Iran. Och Mohammad hade, förklarar han, ”fått veta” att Europa är ett bra ställe där men kan leva ett ”behagligt liv”.
Det de däremot inte hade fått veta var realiteterna. Att asylprocessen tar lång tid kom som en fullständig överraskning och besvikelsen över att de måste stanna på asylcentret i väntan på att ansökningarna ska behandlas, är stor.
Mohammad liknar centret vid ett fängelse – det är ingen skillnad på läger och fängelse, menar han.
− De som funderar på att söka asyl, ska veta hur hårt det är. Kanske kan de stå ut, men det kan inte jag längre, säger han.
Gränsen är nådd också för de andra två och nu har alla tre skrivit under papper på att de återvänder till Iran av egen fri vilja. Dessutom vet de att deras möjlighet till att få asyl i Danmark är mikroskopiska eftersom ingen av dem är förföljd i hemlandet.
Med facit i hand kan de tre iranierna konstatera att de ångrar att de över huvud taget lämnade en hygglig tillvaro, vänner och familj i hemlandet och de är långt ifrån ensamma om att inse att Europa inte motsvarar förväntningarna som nog utan överdrift kan påstås ha varit mer än orealistiska och dåligt underbyggda. Samtiden har tidigare berättat om besvikna asylsökande både i Belgien och i Sverige som redan har rest tillbaka hem eller är på väg att göra det.
− Hade jag vetat att det var så här, hade jag inte ens tänkt tanken på att resa till Europa, säger Said.
Zanyar menar att den danska regeringen är medveten om hur många asylsökande som kommer till Europa, och säger att de hårda villkoren nog är en medveten strategi.
− Regeringen har säkert tänkt att om de pressar asylsökarna reser sådana som jag, som har det bra i hemlandet, tillbaka, säger han.
Och i det har han rätt. Att Danmark gör allt för att få ner antalet asylsökande är inget man hymlar med och en i mångas ögon redan allt för hård lagstiftning kommer nu att skärpas ytterligare. Bland annat handlar det om att flyktingar som vill sammanföras med familjen i framtiden själva kommer att få stå för den utgiften. Enligt integrationsminister Inger Støjberg är det en fråga om rimlighet.
− Man ska tänka på att de människor som har kommit till Danmark själva har betalt sin resa. Många gånger är man här som ett slags förtrupp och vill man ha hit sin familj, är det väl bara rimligt att man själv finansierar flygbiljetten eller tågbiljetten eller vad det kan handla om, säger hon till DR Nyheder om förslaget som förvisso möts av kritik, men som också får stöd av Socialdemokraterna.
Hur många av de asylsökande som har kommit till Danmark men som i likhet med den iranska trion har blivit besvikna och rest tillbaka hem finns för närvarande inga uppgifter om totalt, men enligt DR Öst arbetar Udlændingestyrelsen, Migrationsverkets motsvarighet, med en sådan rapport. En kommun upplyser i alla fall om att 40 personer har återtagit sina asylansökningar sedan den 1 december i fjol.
Men det är ju inte bara Danmark som vill ha ner antalet asylansökande. Efter många om och men tvingades även Sverige att se verkligheten i ögonen och införa gränskontroller. Bara häromdagen meddelade Österrike att man sätter ett tak på hur många som får komma och från Slovenien kommer liknande tongångar. I Tyskland har sedan länge röster höjts för att antalet asylsökande måste minskas dramatiskt och trycket på en redan pressad Angela Merkel ökar för varje dag som går.
− Österrikarna gjorde det. Så nu måste vi också göra det, lät det i onsdags från Andreas Scheuer, generalsekreterare för Merkels systerparti i Bayern, CSU.
Den åtgärd som Österrike har vidtagit visar att det är riktigt bråttom med en gemensam EU-lösning eftersom flykting/migrantkrisen blir allt värre. Enligt Internationella organisationen för migration, IOM, har 31 244 flyktingar och migranter tagit sig över havet till Grekland sedan årets början. Det är 21 gånger fler än de 1 472 som den grekiska kustbevakningen registrerade för hela januari i fjol, uppger NewEurope.