Sverigedemokraterna vann valet, hur man än räknar. Partiet ökade mest i andelar, med 4,7 procentenheter. Man ökade också mest av de tre blocken, med 13 mandat, medan allianspartierna ökade med 2 mandat och de rödgröna minskade med 15 mandat.
Det går inte se detta som något annat än en seger för Jimmie Åkesson. Partiet ökade mer än ett helt Miljöparti.
Svenska folket har helt uppenbart röstat för en stramare migrationspolitik. S och M lade under förra mandatperioden sent omsider om sin politik för att närma sig Sverigedemokraterna. Men det är halvhjärtat och sker under galgen.
Nu kommer Jimmie Åkesson och hans parti att utifrån en än starkare position än tidigare spela vågmästarrollen i riksdagen, ha den avgörande rösten när riksdagen ska välja statsminister, anta statsbudget och besluta om lagstiftning.
Ändå försöker de gamla partierna att gå runt Sverigedemokraterna. På valnatten sa Ulf Kristersson (M) att han och allianspartierna kommer att gå fram för att bilda regering, och uppmanade Stefan Löfven (S) att släppa fram dem.
Det lät som att Kristersson vill ha en omvänd Decemberöverenskommelse, där S ska backa upp alliansen. Det finns ingen realism i det budet.
Socialdemokraterna kommer att göra allt för att sitta kvar vid makten. Stefan Löfven vill ha stöd av ett eller flera allianspartier, allt för att ”bryta blockpolitiken”.
Båda sidor vill tänka bort Sverigedemokraterna, men det kommer inte att gå. Om Kristersson vill bli statsminister måste han se hela riksdagen, alla ledamöter som valts av svenska folket.
Vi kommer de närmaste veckorna att se ett spektakulärt maktspel. Men det kommer att sluta i att någon tar kontakt med Jimmie Åkesson, eftersom det är han som håller i nycklarna till Rosenbad, statsministerns kontor.