Riksdagen röstar om misstroende mot justitieministern imorgon fredag. Han symboliserar politikens nonchalanta självrättfärdigande som struntar i människors förlorade tillit till samhället.
En misstroendeförklaring löser inte Sveriges akuta problem med kraftigt ökad våldsbrottslighet på gator och torg. Men den visar att oppositionen inte accepterar utvecklingen. Misslyckandet sätts i fokus, inte bortförklaringarna.
Sverige ligger långt efter andra länder när det gäller att anpassa lagstiftningen till migrationens konsekvenser: ökade hot om terrordåd, fler extremister som utgör hot mot rikets säkerhet, människor från kulturer där kraftigt våld är vardag och där människovärde inte respekteras utan förnedras.
Morgan Johansson (S) har som justitieminister inte följt med tiden. Han har sovit på jobbet. Nu mumlas det från statsminister Löfven att Johansson har lagt många lagförslag, men jämfört med våra grannländer har han ändå gjort alldeles för lite.
Och Johansson är inte bara en symbol för otillräcklig lagstiftning, utan för hela den politiska klass som slutat bry sig om människorna man ska representera.
Håkan Boström skriver i G-P: Morgan Johansson ”är också en symbol för Sveriges tilltagande styrproblem. Vi har i allt högre grad fått politiker som inte är intresserade av att basera politiken på långsiktig konsekvensanalys. Istället dominerar ett slags politikens kvartalskapitalism där positionering, hänsynstagande till organiserade intressegrupper och koalitionspartners betyder allt. Själva politikutvecklingen överlämnas till tjänstemän utan mandat att tänka i större perspektiv, och framförallt utan mandat att tänka i politiskt obekväma banor.”
Makten och självrättfärdigheten har blivit det enda som räknats inom de gamla partierna.
Här ligger förklaringen till att Sverige saknar den lagstiftning – till skydd för allmänheten – som andra länder har sett till att få på plats när Mellanösterns och Afrikas våldsbenägenhet används här. Det har inte funnits något politiskt ledarskap som vill, vågar och kan ta itu med nya problem.
Vad Sverige behöver är ett kollektivt uppvaknande inom politiken. Förstå att det är allvar! Förstå att tonåringar får sina öron avskurna! Förstå att mammor skjuts i huvudet! Förstå att man kan bli nästan ihjälslagen när man väntar på bussen!
Sverige är idag ett laglöst land i den meningen att du eller jag när som helst kan utsättas för besinningslöst våld av okända.
Polisen hinner inte med alla skjutningar, explosioner, våldtäkter, sadistiska rån, bilbränder och annan brutal kriminalitet. Därför urholkas tilliten till samhället, och i förlängningen sammanhållningen som utgör grunden för vår civilisation.
Det är allvar nu!
Morgan Johansson ger det politiska haveriet ett ansikte. Han personifierar den ”trolöshet mot huvudman” som politiker idag står för gentemot väljarkåren. (Synonymer till trolöshet: svek, förräderi, falskhet, bedrägeri.)
Det är därför Johansson borde fällas. Inte bara därför att han har misslyckats med sitt uppdrag, utan därför att politiken behöver en nystart.