Sverigedemokraterna bygger framgångsrikt upp internationella kontakter med konservativa partier, men i Stockholm klarar andra partier inte ens av att ta en lunch med partiledaren.

Samtiden har tidigare rapporterat om de konservativa nätverk där Sverigedemokraterna numera är medlemmar av. Alltifrån Nordisk frihet, parlamentsgrupp i Nordiska rådet, och partigruppen Europarealister, (ECR) i Europaparlamentet, till den världsomspännande konservativa alliansen ACRE, där många premiärminister- och regeringspartier ingår.

Nu uppmärksammar PM Nilsson i en ledare i Dagens Industri att hög företrädare för den amerikanska tankesmedjan International Republican Institute, IRI, besöker Sverigedemokraternas riksdagsgrupp. IRI bilades av Ronald Reagan för att stötta frihet och demokrati över hela världen, men kanske särskilt i det då av kommunismen halvt ockuperade Europa.

PM Nilsson tar också upp den brittiska tankesmedjan New Direction som grundades av Margaret Thatcher, med syftet att vara nätverk för europeiska konservativa intellektuella. Dess ledare Naweed Khan föreläste vid seminarium i svenska riksdagshuset tidigare i år och intervjuades i Samtiden.

Ledaren i DI drar slutsatsen att ”SD:s internationella genombrott” säger något viktigt om den politiska utvecklingen i Sverige.

”Att det organiserade ideologiska arvet efter västerlandets ikoner, Reagan och Thatcher, numera odlar relationer med SD, snarare än med M, beror inte bara på opportunism inför ett snabbt växande parti. Amerikanska republikaner, brittiska konservativa och de högernationalistiska partierna i Europa har ett slags ödesgemenskap. De har ungefär samma världsbild och samma inhemska och utländska fiender”.

PM Nilsson menar att ”något har gått grovt snett i Sverige när de stora statsbärande partierna i USA och Storbritannien kan ha kvalificerade relationer med SD men de svenska Moderaterna inte ens kan ta en lunch.”

Varför händer detta nu? Jag ser det som att konservatismen länge legat i malpåse, inte minst i Sverige, medan de borgerliga liberalerna dominerat som motståndare mot socialism och kommunism. Men av två skäl förlorar dessa båda motpoler nu sin ställning i val.

  1. Borgerliga liberaler i vid mening har blivit ett med makten och smittats av socialismens utopism. Från sitt elfenbenstorn anser de sig veta bäst och ser folket alltmer som sin fiende. Det fungerar dåligt i en demokrati.
  2. Globaliseringen ställer nästan alla samhällsfrågor inför nya villkor, som kräver en tydlig moralsyn för att hanteras. Gränser måste dras. Vilka människor ska få passera gränsen och hur många? Hur balansera den nationella suveräniteten, ett absolut villkor för en levande demokrati, med medlemskap i internationella förbund som vill ta makten från medlemsstaterna? De borgerliga liberalerna saknar den moralisk-filosofiska grund som krävs för en stringent hållning, särskilt en som väljarkårerna kan respektera.

Här ligger också svaret på PM Nilssons fråga om Moderaternas inte-ta-med-tång-attityd gentemot SD: M är livrädda för S-reaktionen (ett parti som man dessutom instinktivt/kulturellt känner mer gemensamt med). Därutöver är M i hög grad ett borgerligt liberalt parti, medan den konservativa ådran är svag.

De gamla makthavarnas oförmåga att hantera tidens nya villkor är förklaringen till att olika etablissemang är i gungning – i Sverige särskilt S men också M. Undantag är republikanska partiet i USA och Tory i Storbritannien som båda förstår vad som händer och skapar nätverk med den nya konservativa vågens partier som drar fram över världen, inte minst i Sverige.

Det blir spännande att se hur denna, av naturen brokiga samling konservativa partier som alla är rotade i det egna landets kultur och historia, kan utveckla politik som utifrån konservativ grund kan fungera i en globaliserad värld.