S-ledda regeringen försöker få fram höghastighetståg till REA-pris. Det finns ett ordspråk som lyder, ”den som köper billigt köper dyrt”. Sällan har det varit så aktuellt som i debatten om höghastighetståg.
Även om det finns stor enighet om att järnvägen har misshandlats i årtionden med så lågt underhåll att banorna faller sönder, råder oenighet om hur satsningar framöver ska se ut.
Det flashiga, häftiga alternativet är höghastighetsjärnväg mellan de tre större städerna. Men inte i någon kalkyl blir en sådan lönsam. Varken samhällsekonomiskt eller i utsläppskalkylen för klimatpåverkan.
Skälet är enkelt: Sverige är geografiskt stort men befolkningsmässigt glest. Länder som satsat på dessa banor låter dem gå genom städer med tiotals miljoner invånare.
Ändå ska samma politiker som snålat med järnvägsunderhållet till sådan grad att tågen inte kommer i tid, nu med en snål budget bygga höghastighetsbanor. Vad kan gå fel?
Svar: allt.
Snabbtåg som stannar där ingen bor
Trafikverket presenterade i måndags sin studie över hur man kan snåla in på det som Sverigeförhandlingen kom överens om för några år sedan. Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) vill inte lägga mer än 205 miljarder kronor (vilket i alla andra sammanhang är en enorm summa). Det betyder att man behöver begränsa antalet stationer utmed sträckan, eller lägga stationer ute i skogen utanför stadskärnorna, vilket minskar samhällsnyttan än mer.
Men när Trafikverket anpassat investeringen till prislappen är inte S-ministern nöjd. Han vill ha en lättillgänglig järnväg för att möjliggöra pendling utmed sträckorna. Det går inte ihop.
För att politikernas dröm ska gå i uppfyllelse krävs förmodligen 400 miljarder kronor, en fördubbling av budgeten alltså. Även om man, som miljöminister Per Bolund (MP) föreslagit, lånar upp pengarna, innebär det att man dränerar alla andra investeringar på kapital.
Satsa på underhåll och vänta på ny teknik
Det enda vettiga är att lägga pengar på underhåll av befintligt och svårt eftersatt järnvägsnät. I Schweiz, där tågen går i tid, satsas tre gånger så mycket på järnvägsunderhåll som i Sverige.
Och under tiden som man rustar upp befintligt nät kan man hålla koll på den teknikutveckling som sker snabbt. Skanska har presenterat alternativ som visar att ett alternativ på bropelare har stora fördelar bland annat genom att skapa tillgänglighet till stadskärnor. Prislappen är dock inte lägre. Dessutom innebär den åtgång av betong och stål som krävs en mycket stor klimatpåverkan.
Men också där går den tekniska utvecklingen framåt. I Svenska Dagbladet skriver Johan Silfwerbrand, KTH-professor i brobyggnad, att cement- och stålindustrierna utvecklas så att betong och stål i framtiden kan bli klimatneutrala. Han rekommenderar att man avvaktar med järnvägsutbyggnaden till dess den nya tekniken är tillgänglig.
Var realistisk
Jag skulle gärna se höghastighetståg genom Sverige. Men vi måste ha fötterna på backen. Varken ekonomiskt eller miljömässigt är det rätt att lägga dessa enorma summor på en sådan satsning nu.
Däremot kan det bli möjligt framöver. Till dess vill vi nog alla se konkreta förbättringar av järnvägstrafiken genom högre ambition på underhåll som får tågen att gå i tid. Bara det vore ett otroligt framsteg.
*
Se mer i Samtiden: Dyra låghastighets-järnvägar är galna (2020), Höghastighetståg dränerar all annan järnväg (2018), Höghastighetståg kräver moral och kompetens (2017).