Höghastighetståg kräver moral och kompetens som inte finns

Att knyta samman Sverige med höghastighetståg är en vacker dröm. Men kompetensen saknas och korruptionen i stora projekt är så stor att skattebetalarnas miljarder skulle rinna ner i fel fickor. Se bara på nya Karolinska.

Det vore utmärkt om staten kunde avsätta 230 miljarder kronor för att bygga en ny järnväg där tågen kunde köra i 320 kilometer i timmen mellan de tre storstäderna och stå färdig 2035, så som Sverigeförhandlingen skriver i sin slutrapport. Det finns dock många men att framföra.

Räcker 230 miljarder? Trafikverket skrev upp sin kalkyl från 170 miljarder till 256 miljarder i slutet av 2015. Då ingår inte tågen. Skälet till att prislappen steg med nära 90 miljarder var att Trafikverket gjort närmare analyser om kraven för att hålla spåren på plats. Det handlar om att marken där spåren byggs inte får sjunka och att det inte får vara några ändringar i höjd- eller sidled. I den nya bedömningen är utgångspunkten också att en större del av sträckan kommer gå på bro och genom tunnel, vilket fördyrar byggnationen.

Offentliga myndigheter är värdelösa på att bedöma stora investeringskostnader. Se bara på Nya Karolinska sjukhuset i Stockholm. Skattemiljarderna rinner iväg, långt utanför politikernas kontroll. Nya skandaler dyker upp hela tiden. I tisdags avslöjades att Nya Karolinska betalar enorma konsultarvoden utan specifikationer. ”Det är pengarullning utan kontroll, vars likhet jag aldrig tidigare skådat i offentlig verksamhet”, säger juristprofessor Joakim Nergelius.

När det offentliga betalar har ingen kontroll. Ingen ”äger” resurserna. Det är bara att plocka ur den stora skattkistan. Den ekonomiska kompentensen att göra upphandlingar är i stat och kommun obefintlig. Man är riktiga klåpare som kan luras att skriva under vilka galna kontrakt som helst. Nya Karolinska är ett monument över den offentliga sektorns dårskap i upphandlingens konst.

Om man kan lura av det offentliga sådana enorma belopp i ett enda sjukhusbygge som sker inom några hundra kvadratmeter, hur mycket tror ni inte att man kan förskingra om man ska bygga en anläggning som sträcker sig 70-80 mil genom landskapet?

Kostnadskalkylen på 230-260 miljarder kan i slutändan landa på det dubbla. Ingen vet. Ingen kan. Ingen har kontroll. Ingen begriper hur upphandlingar ska ske.

Vi kan inte låta klåpare i staten få leka med hundratals miljarder av skattebetalarnas pengar. Så länge kompetensen att sköta stora upphandlingar saknas är det vanvett att gå vidare.

De budgetmedel som finns för järnvägen borde användas till att skaffa kompetens i underhållsarbete kring kraftledningar, signalsystem, järnvägsspåren, växlar och annat som eftersatts sedan Vägverket tog över driften av järnvägen genom sammanslagningen i Trafikverket. Asfaltsläggare kan inte sköta järnväg. Respekten för teknisk kompetens har saknas. Därför rasar kontaktledningar, därför uppstår signalfel.

Först när Trafikverket visar att man kan klara underhåll av befintliga järnvägar, är det dags att tala om nyinvesteringar i helt nya banor.

Men Trafikverkets idé från i höstas om mindre snabba höghastighetståg med maxhastighet på 250 km/timmen och en nybyggnad i etapper under årtionden? Detta för att inrymma satsningen i befintliga budgetutrymme. Det är inte heller någon klok trafikpolitik, eftersom de utdragna byggandet i etapperna innebär att samhällsvinsterna uteblir. Och även denna mindre omfattande nybyggnad är större än vad det finns kompetens för. Trafikverket klarar ju inte av att driva 1800-talets järnvägsnät, hur i hela världen ska de kunna driva en modern och mer teknisk järnväg?

Vi har i dag en järnväg som är hårt överbelastad med trafik. Underhållet är svårt eftersatt och flaskhalsar har uppstått som inte åtgärdats. I bästa fall kan de extra miljarder som politiken nu skjuter till järnvägsunderhållet användas för att skapa ökad effektivitet i nätet och inte minst stärka driftsäkerheten.

För realister är det bättre att den befintliga järnvägen börjar fungera på riktigt och tågen kommer fram i tid, än att drömma om en snabbjärnväg som genom skyhöga kostnader, inkompetens och driftsproblem blir en mardröm.