Många på högerkanten gör misstaget att tro att Aftonbladets Anders Lindberg är dum. Det stämmer inte. Han vet precis vad han gör, och hans propaganda är ofta genial. Ta hans senaste alster: Göran Persson vägrade backa inför antisemitism.
Självklart handlar artikeln inte om Göran Perssons påstådda kamp mot antisemitismen på 90-talet. Istället handlar den om att skydda tidningen, vänstern och Socialdemokraterna från högst aktuella anklagelser om antisemitism. Detta blev extra angeläget efter Jonna Simas twitterfajt på X med civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlin. Bohlin hade haft på sig en slipsnål med davidsstjärna, vilket Jonna Sima inte kunde tolerera utan diverse plumpheter.
SE ÄVEN: Aftonbladet normaliserar antisemitism i jakt på S-makten |
(För övrigt tvekar jag fortfarande över om Jonna Sima är en slug och självmedveten vänsterpopulist som Anders Lindberg, eller faktiskt är så dum som hon verkar).
Det första som Anders Lindberg gör är att han erkänner det han ändå måste erkänna. I politisk debatt gör många misstaget att försvara ohållbara positioner. Att ens inse behovet av reträtt är stort, men Lindberg genomför också reträtten på ett skickligt sätt – han är så översvallande att man lätt kan tro att han menar allvar. Låt mig citera några smakprov:
”Den 7 oktober 2023 mördade terrorgruppen Hamas 1200 människor. 251 togs som gisslan. Det var det största massmordet på judar sedan andra världskriget.”
”För världens judar blev 7 oktober en brutal påminnelse om sekler av förföljelse och ytterst om Förintelsen. ”Aldrig mer är nu” blev det samlande budskapet.”
”Även i Sverige har antisemitismen tagit fart efter 7 oktober. Svenska judar, som inte har något ansvar för vad Israels regering gör eller säger, har drabbats. Det är fullständigt oacceptabelt.”
“Tre riksdagsledamöter har lämnat sina partier för att de inte klarat att hålla den gränsen. Det var viktigt.”
“Är man antirasist, måste man vara konsekvent. Man kan inte se genom fingrarna med varken antisemitism, islamofobi, afrofobi eller antiziganism. Antingen är man mot all rasism, eller så får man kalla sig något annat.”
Det var nästan så att jag börjar applådera när jag läste detta. Men sedan kom jag ihåg att det var Anders Lindberg som skrivit, och började leta efter baktanken. Genom att ta upp de här anklagelsepunkterna gör Lindberg det svårt att kritisera honom, Aftonbladet och vänstern för först ha orsakat och ignorerat dessa problem. När någon sagt ”Det här är ett problem” så känns det tölpaktigt att svara ”Och det är ert fel!”, hur sant det än är.
Under sin reträtt lämnar Lindberg ett antal fällor efter sig. Israel påstås vara ”ett förändrat samhälle”, världsopinionen har ”vänt sig mot premiärminister Benjamin Netanyahu”, ”De ansvariga för krigsbrott, brott mot mänskligheten och folkmord [bör] ställas inför rätta”, och ”Under tiden pågår dödandet i Gaza, en situation som i dag utan större tvekan kan beskrivas som ett folkmord.” Notera den bedrägliga formuleringen ”utan större tvekan”, vilket ger Lindberg en liten brasklapp. Lindberg specificerar inte heller vilka det är som bör hållas ansvariga för krigsbrott. Något säger mig att han inte främst refererar till Hamas.
I floden av erkännanden så är det också viktigt att uppmärksamma sådant Lindberg inte nämner. Som invandring och islam. Lindberg nämner pliktskyldigt svenska judars utsatta situation, men förminskar den samtidigt. Här är ytterligare en av hans sluga formuleringar: ”Judar vittnar om en ökande känsla av osäkerhet och rädsla”. Det är alltså en ”känsla” som är problemet, snarare än verkligheten som nu driver många ur Sveriges mest skötsamma och önskvärda minoritet på flykten.
För att ytterligare undvika skulden för det svenska (eller snarare invandrade) judehatet påminner Lindberg om allt gott man gjort för judarna historiskt. Det var tydligen svårt att hitta exempel på det, så han fick gå ända tillbaka till Göran Persson på 90-talet. (Det var också slugt att sluta där och inte gå ännu längre tillbaka, för då hade han upptäckt det Socialdemokratiska samarbetet med Nazityskland. Se En svensk tiger av Aron Flam).
SE ÄVEN: Linn Johansson: Den socialdemokratiska antisemitismen |
Göran Perssons stordåd för Sveriges judar, som tydligen gör honom till en modern Cyrus eller Oskar Schindler, var att han drog igång lite anti-antisemitiska reklamkampanjer och grundade Forum för levande historia. Alltså den statliga motsvarigheten till att hötta med fingret.
Ander Lindberg föreslår nu något liknande. Om detta åstadkommer någonting överhuvudtaget så lär det bli att kapa kampen mot judehatet och få till ytterligare en megafon för vänsterpropaganda. Utöver detta föreslår Lindberg också samarbete med den totalt kastrerade organisationen Svenska kommittén mot antisemitism, som fortfarande verkar tro att Sverigedemokraterna är det största hotet mot judar.
För att dölja hur totalt menlösa och korrupta dessa förslag är så kräver Lindberg handling: ” Ord och fackeltåg har sin tid. Handling har sin” och ”I dag kommer många politiker att hålla tal. Jag hoppas att någon räcker dem en mikrofon och frågar: ”Och konkret, vad ska du göra?””
När det gäller Anders Lindberg är det klart vad han kommer att göra. Han ska göra det han är bra på, en sann mästare – att vara så vilseledande att rena lögner hade varit att föredra.