Konservatism är svårt om inte omöjligt att enkelt definieras. En rimlig samtida svensk konservatism måste väga det uppenbara empiriska faktum att marknadsekonomi ger välstånd mot att vi också behöver stabila politiska, juridiska och kulturella institutioner. Konservatism är i sig inte ett ekonomiskt eller politiskt program utan ett förhållningssätt. Ett förhållningssätt som absolut inte har en Socialdemokratisk stämpel på sig. Det finns mycket som skiljer oss konservativa åt men en bra beskrivning av vårt förhållningssätt gavs av författaren och filosofen Sir Roger Scruton under en föreläsning i Berlin 2017.
“A conservative is someone who has found something to love and wants to retain it and to protect it from all the sources of decay. It’s a philosophy of love.”
I Sverige är Socialdemokraterna och vänstern källan till förfallet av det vi älskar och vill skydda. Familjen som vår centrala gemenskap ersattes av individualism och statligt överförmynderi. Nationell gemenskap baserat på ett kulturellt och historiskt ramverk ersattes med klasskamp och samhället segmenterades under vänsterns intersektionella analys. Civilsamhället och institutioner försattes under en socialdemokratisk totaldominans. Normer som byggt inte bara vårt välfärdssamhälle utan som genomsyrar svensk kultur utmålades likt alla andra normer som destruktiva.
Socialdemokratiske Payam Moula beskriver sin text på Kvartal hans sökande efter en ”stridbar svensk konservatism” som fruktlöst. Vilket inte är förvånande, då konservatism är motsatsen till radikalism. Att söka efter konservativa som är ute efter en radikal samhällsförändring är om inget annat otroligt verklighetsfrånvänt. I hans kritik mot rapporten Tidö 2.0 framtagen av marknadsliberala Timbro och konservativa Oikos skriver Moula dessutom :
”Innehållet är till stora delar radikalt, bryter med svenska traditioner och är inte särskilt partikulärt i relation till vad som historiskt byggt Sverige framgångsrikt.”
Har han nu hittat den ”stridbara” konservatismen han med ljus och lykta sökte efter eller är den inte radikal och stridbar på det viset som stryker honom och hans kompanjoner medhårs? Utöver det kan man ställa sig frågande till vad Moula faktiskt tror har gjort Sverige framgångsrikt.
Vi konservativa är mycket medvetna om spänningarna mellan oss och marknadsliberaler. Spänningar som jag skrev om i min förra text här på Samtiden. Men vi ser längre än vad näsan räcker. Vi förstår att kroka arm med en marknadsliberal trots spänningarna är långt mycket bättre än att foga sig för Socialdemokraterna.
Här kommer endast 5 av väldigt många argument varför:
1. Maktkoncentration är oförenligt med konservatism. En fri och fungerande marknad decentraliserar maktinnehavet och fungerar därmed som ett skydd mot politiskt överförmynderi. När staten har monopol på beslut gällande ekonomi, arbete, välfärd och kultur tas ansvaret från familjer, företag och lokalsamhällen och placeras i händerna på byråkrater. Vi konservativa tror inte att en central aktör kan förvalta samhället bättre än människorna själva. Resultaten blir inte trygghet utan ett beroende.
2. Eget ägande stärker ansvar. Vare sig eget ägande gestaltar sig i sänkta skatter eller rätten att förvalta sin verklighet spelar mindre roll. När staten förflyttar ansvar från samhället till myndigheter lägger man en våt filt över just de mellanliggande institutioner som vi konservativa värderar. Det är endast under frihet vi ges möjligheten till att ta ansvar för vårt eget agerande.
3. Varken marknaden eller staten bär traditioner och kultur. När traditioner och kultur hamnar under statens förvaltarskap blir de inte längre en förlängning av befolkningen utan präglas i stället av politiska ideologier. Det är sant att marknaden inte bär dessa, men i ett samhälle där vi har ett större handlingsutrymme är kulturyttringar och traditioner mer förankrat i det svenska folket och beskriver oss på ett mer rättvist sätt.
4. Konservativa är anti-utopiska. Jag instämmer med hur Arvid Hallén citerades i Moulas text angående våra bärande idéer. Konservativa söker inte efter stora samhällsexperiment eller utopiska visioner, vi eftersträvar fungerande samhällen. Ekonomisk stabilitet är en förutsättning för detta. Först när grundläggande behov är tillgodosedda finns utrymme att hantera etiska och moraliska skiljaktigheter.
5.Social ingenjörskonst som gemensam fiende. Storskaliga samhällsexperiment strider mot idén om att samhället bör konstrueras nedifrån och upp. Det är inte några få i den politiska eliten som bör ha makten att bestämma över hur ens lokala samhälle och vardag ser ut. Socialdemokrater ser inte befolkningen som kapabla till att ta kloka beslut själva. Att ha 300 högskolepoäng i post-strukturell feminism eller vara ”upplyst” i Marx beskrivning av klasskamp gör en inte berättigad att bestämma över andra.
Dagens socialdemokrater bedriver fortsatt en politik som innebär ökad centralisering, normupplösning, försvagandet av familjen som institution, och minskar utrymme att ta ansvar. En politik som underminerar och aktivt angriper det vi håller kärt. Man kan åberopa folkhemmet eller måla upp nostalgiska bilder av arbetarrörelsen dygder hur mycket man vill. Men det förändrar inte faktumet att socialdemokratisk politik leder till det förfall vi vägrar acceptera.
Sveriges konservativa saknas inte, vi står bara inte på Socialdemokraternas sida. Konservativa krokar i stället arm med marknadsliberaler inte på grund av att det inte finns skiljaktigheter, utan som ett nödvändigt skydd av det vi älskar.
Alexander Cenusa
Ordförande för Konservativa Förbundet
X: @alexandercenusa
Hitta Konservativa Förbundet här: https://linktr.ee/konservativaforbundet