Denna texten är kopplad till en videoessä som kan ses HÄR!
Skillnaden mellan fattigdom och elände.
”Inget samhälle kan verkligen vara blomstrande och lyckligt, om en mycket stor del av medlemmarna är fattiga och eländiga.” (Nationernas välstånd, Adam Smith) Fattigdom och elände är två sammanlänkade men väsentligt olika fenomen.
Fattigdom definieras som oförmågan att upprätthålla en grundläggande levnadsstandard på grund av brist på ekonomiska resurser, något som vi genom industrialisering och effektivisering mer eller mindre har lyckats eliminera i väst. Våra inkomster har inte bara blivit högre, utan vi jobbar också färre timmar och lever längre liv. Detta har vi lyckats med genom att effektivt lösa våra problem och effektivisera våra lösningar. Fattigdom kan därför också objektivt beskrivas på många sätt.
Elände är däremot inte uteslutande ett resultat av fattigdom. Det är ett tillstånd av djup olycka och lidande, det finns alltså andra subjektiva ickemateriella faktorer som också är en del av eländet. Tillfredsställande relationer, samhällstillit, eller ett meningsfyllt liv är tillskillnad från fattigdom svårt, om inte omöjligt, att kvantifiera. Ett samhälles välstånd är alltså något mer än vad som enkelt kan mätas. Att förbättra välståndet förutsätter därför ett förhållningssätt också till det subjektiva elände som människor upplever.
I jakten på en bättre levnadsstandard gör man rätt i att använda objektiva mått och mätbara mål. Men ger de objektiva måtten och mätbara målen oss rätt förhållningssätt till de delarna av eländet som är subjektiva? Vad gör vi med fenomen som inte går att mätas och vad händer när vi använder fel verktyg för att lösa problemen? Vill vi skapa ett blomstrande och lyckligt samhälle bör vi alltså minska såväl fattigdomen som eländet. För det krävs mer än bara ett liberalt perspektiv.
Liberalismen fokus på effektivitet och mätbarhet
Det är förvisso sant att marknadsfrigörelsens gjort våra system väldigt mycket mer produktiva och vårt folk rikare.
Med modern teknik och självkorrigerande marknadskrafter kan vi förflytta färskvaruprodukter som bananer tvärs över jordklotet utan större svårigheter. Liberaler brukar beskriva de osynliga marknadenkrafternas självkorrigering som något naturligt. Men dessa krafter kan också ses som en maskin, som med alla sina kugghjul, hävarmar, och komplexa system effektivt arbetar för ett syfte.
Det är en maskin där komponenterna är globala leveranskedjor, internationella marknader, och ekonomiska incitament som i en väloljad symfoni skapat ett välstånd utan like. Det är inte med filosofernas, konstnärernas eller poeternas verktyg som vi bygger välfungerande maskiner. Nej, vi ska tacka ingenjörer, ekonomer, forskare, och företagare som med deras verktyg och manualer ser till att maskinen fungerar som den ska. GDP eller RPM, BNP kontra dB(A), CPI mot exergi-hastighet , många olika verktyg för många olika problem.
Verktyg och manualer som berättar för oss när maskinen behöver oljas och när marknader behöver frigöras. Använder vi liberalismens manual blir våra marknader blir friare, våra maskiner effektivare, och vårt folk rikare. Delar av eländets essäns kan betraktas som något irrationellt, om man bara använder verktygen som befinner sig i rationalismens och maskinens ekonomiska begreppsvärld. Marknadsliberalismen är därför oförmögen att omfamna, kvantifiera, och korrigera det irrationella subjektiva eländet med de verktyg som använts för att bekämpa fattigdom.
Saker liberalismen missar
Låt ungas nedåtgående mentala hälsa fungera som lackmustest för hur man söker förklaringar och åtgärder som finns i ingenjörernas, ekonomernas, och forskarnas begreppsvärld. Först vill man hitta det som går att mätas. Då blir den enklaste rationella förklaringen sådant som mobilanvändandet, ökad klimatångest, eller antalet annonser med ett förvrängt kroppsideal. Inte att sättet att bygga meningsfulla relationer helt förändrats, minskat samhällstillit, eller att värdet av intimitet gått förlorat, trots att dessa fenomen rimligen har en stor påverkan på folks mentala hälsa.
Det finns också problem som inte kan lösas med liberalismens befintliga verktyg. Ett sådant problem är det sjunkande barnafödandet i västvärlden, trots högre materiell levnadsstandard som bättre bostäder och effektivare sjukvård. Korrelationen mellan å ena sidan högre levnadsstandard och minskad fattigdom och å andra sidan stabil befolkningsutveckling är obefintlig. Tittar vi närmare på just detta fenomen kan vi till och med se en omvänd korrelation, lägre levnadsstandard ger ökat barnafödande. Subjektiva faktorer som familjeideal, stigmatisering av traditionella könsroller, eller hur vi har en kulturell betoning på individualism åsidosätts eller ignoreras av de marknadsliberala tänkarna.
Man kan bota alltså fattigdom utan att bota eländet. Ignorerar man de subjektiva problemen kan utfallet vara destruktivt, och inte resultera i ett blomstrande och lyckligt samhälle. Här finns en märkbar skiljelinje mellan liberalism och andra mer känslomässigt laddade ideologier. Hur det kan gestalta sig såg vi i de infekterade bråken mellan president Trump och hans rådgivare efter att han vann valet 2024. Donald Trump fick sällan kritik från de marknadsliberala falangerna i den republikanska sfären innan han hotade att isolera USA med tullar.
Reaktionen var negativ inte bara från marknaden – börsindexet S&P 500 föll med hela 4,8% under en dag – utan också från USA:s handelspartners. När det diskuterades om att dra ner på H1B-visum för att gynna och utveckla inhemsk kompetens föll det inte Vivek Ramaswamy och hans läkemedelsföretag i smaken och klyftan mellan de republikanska falangerna växte sig större.
Schismen mellan falangerna är svår om inte omöjlig att kvantifiera med empiriska värden. När man värderar arbeten i rostbältet över internationella handelspartners eller premierar utvecklandet av inhemsk kompetens uppfattas det som irrationellt. Men det var just denna Make America Great Again-inställning som vann Republikanerna valet. Dagens marknadsliberala verktyg är inte användbara för att analysera eller försöka lösa MAGA-basens upplevda elände.
Det omätbara försvinner inte bara för att det befinner sig utanför den liberala begreppsvärlden, eller för att det uppfattas som irrationellt. Vi löser inte dagens problem genom endast en renodlad liberalism, utan den måste fyllas och vägas mot andra tankar och känslor.
Liberalismens ställningstagande
I krönikan ”Den osynliga handens moral” i Smedjan analyserar Henrik Dalgard Adam Smiths, Teorin om de moraliska känslorna. Dalgard beskriver Smiths syn på goda värden så här:
”Det rationella egenintresset, som Smiths tänkande ofta reduceras till idag, var bara ett av många goda värden. Det behövdes ständigt vägas mot andra som sympati, rättvisa och vänskap om man vill uppnå ett gott liv.”
Det må vara det rationella, och empiriska intresset som befriade oss från fattigdomen. Men för att göra något åt eländet måste det rationella vägas mot det irrationella. Liberalismen behöver därför inte bara tydliggöra skillnaden mellan fattigdom och elände, utan också ta ställning till varför och när de bör prioriteras olikas. Dagens samhällsproblem befinner sig sällan i ett vakuum. De är mångfacetterade och angrips bäst med alla de verktyg man har, såväl rationella samt irrationella, objektiva och subjektiva. Det finns mycket tankegods som beaktar och tillfredsställer behoven av ett subjektivt perspektiv. Från vänster till höger, från Engels till Scruton. Liberalismens dilemma är därför vilka och vad man vänder sig till för att hitta det subjektiva icke mätbara perspektivet.
Alexander Cenusa
Ordförande, Konservativa Förbundet.
Se videoessän HÄR!