Det finns många guldkorn i språkhistorien. Ett av dessa är att ordet ”radikal” kommer från latinets ”radix”, vilket betyder rot. Jag påminns om detta av Socialdemokraternas nya avsiktsprogram, ”Ny riktning för Sverige – Kongress 2025”, där det står just att ”Sverige behöver en ny riktning, och i dessa riktlinjer stakar vi ut den väg vi vill föra landet i under det kommande decenniet. Vi gör det genom att gå tillbaka till de socialdemokratiska rötterna…”. Det verkar som om socialdemokraterna missat att det finns en motsättning i att ”Sverige behöver en ny riktning” och ”att gå tillbaka till de socialdemokratiska rötterna”.
Partiet hotar nu med skattehöjningar på 86 miljarder per år (ungefär en Northvolt) samt klassisk industripolitik där staten ska gå in och styra och ställa. Om jag måste säga något positivt om politiken så är det att den inte verkar vara särskilt grön – kanske har denna ursäkt att bränna pengar äntligen tjatats ut.
Det verkar som om Socialdemokraterna totalt har övergett alla ambitioner att anpassa sig efter marknadsekonomin. Det vill säga verkligheten. Så nog går de tillbaka till sina radikala rötter, den politik som särskilt under 60-, 70- och 80-talen tyngde ned Sverige och ledde till vår egen miniversion av sovjetunionens fall på 90-talet.
Intressant är att det var den Socialdemokratiska regeringen Persson som gjorde mycket av grovjobbet för att få Sverige på fötter igen. Göran ”Han som bestämmer” Persson är en skurk, men också en pragmatiker. Det gör honom ändå till den störste S-ledaren – mannen som rev socialdemokratins värsta excesser.
Men Perssons efterföljare Magdalena Andersson överger nu denna linje. För Sverige är detta mörka nyheter. Nog var aldrig Socialdemokraternas respekt för den fria ekonomin särskilt stor, men några spår har ändå funnits kvar sedan 90-talet. Nu har denna läxa glömts bort. Det har skett en generationsväxling.
Men även om detta är dåliga nyheter för Sverige så kan vi tyvärr inte utgå ifrån att det är dåliga nyheter för Socialdemokraterna. Och det är ju i slutändan det viktiga för detta renodlade maktparti. Vänsterpopulism är ofta just populärt. Man framstår som stor och stark och generös när man vältrar skattepengar över landet. Den som invänder att ”vi har inte råd…” framstår som en stackare. Den som invänder att ”det är tur att vi inte har råd, eftersom detta är sådant vi inte bör göra överhuvudtaget” framstår som hjärtlös.
Ju större staten växer sig, desto större blir byråkratin. Och det är i denna byråkrati Socialdemokraterna har sin starkaste maktbas. De stärker sitt grepp över Sverige och förvandlar fler medborgare till röstboskap, beroende antingen av bidrag eller anställning i offentlig sektor. Inget annat parti är så bra som Socialdemokraterna att tänka långsiktigt.
Den jag undrar över är Magdalena Andersson. Hon är 58 år och borde minnas 90-talet, hon är utbildad civilekonom och har varit finansminister. Inte heller är det mitt intryck att hon – för att uttrycka det krasst – är helt jävla dum i huvudet. Hon måste alltså veta att det här inte är någon bra politik. Men ändå gör hon det. För det är ju faktiskt bra politik – inte för Sverige, men väl för Socialdemokraterna.
Om det finns någon ljusglimt så är det ironiskt nog att Socialdemokraterna är hänsynslösa maktspelare och cyniker. Kanske överger de sin politik när de väl tagit makten, och drar in lite på sin parasitism? Det är inte bra för parasiten om värddjuret dör. Vänstern kallar det ”hållbarhet”.
Ytterligare en ljusglimt är att om man faktiskt skulle genomföra den här radikala politiken så lär konsekvenserna snart bli tydliga. I USA har detta nyligen demonstrerats av demokraterna och deras ”Bidenomics”. Och precis som i USA så lär politiken följas av en massiv högervåg i valet efter.
Vi behöver bara överleva fram till dess.