Christoffer Jonsson: Göteborg – staden där alla heter Glenn och hatar judar

Många gånger har jag rest till Göteborg, något jag alltid sett fram emot. Miljön och mentaliteten där skiljer sig markant från Stockholm – allt känns helt enkelt mycket trevligare. Jag vet att om jag reser till staden där alla heter Glenn, kommer jag att ha det minst lika trevligt igen.

Men tyvärr har min bild av Göteborg radikalt förändrats sedan 7 oktober-attacken. Extremistiska rörelser växer sig starkare, välkomnas in i olika institutioners lokaler och samarbetar med etablerade politiker i staden.

Ett av de mest uppenbara exemplen på hur terrorromantik har normaliserats är Vänsterpartiets tidigare ordförande i Angered, Kristofer Lundberg. Han målade stolt en krigare med PFLP:s logotyp i bakgrunden. PFLP (Folkfronten för Palestinas befrielse) är en organisation som är terrorklassad av EU och har genomfört en rad terrorattacker mot Israel, däribland attacken den 7 oktober.

Ett av de mest absurda inslagen under Lundbergs tid som ordförande i Angeredsvänstern var att en representant från PFLP deltog vid deras årsmöte, något som avslöjades av P4 Göteborg. Kort därefter uteslöts Lundberg ur Vänsterpartiet, men det dröjde länge innan partiet faktiskt agerade mot hans normalisering av en terrororganisation.

Lundberg är dock långt ifrån den enda Göteborgspolitikern med helt oacceptabla beteenden. Ett annat exempel är stadens kommunstyrelseordförande Jonas Attenius (S), som under sitt styre försökte införa en bojkott av israeliska varor i Göteborg.

Denna handling var olaglig, då kommuner och regioner inte får bedriva utrikespolitik – det är en fråga för regeringen och riksdagen. Attenius och det kommunala styret kunde omöjligen ha missat att de saknade befogenhet att fatta ett sådant beslut, men ändå klubbade de igenom det.

Varje år samlas tusentals svenska muslimer i Göteborg, ofta i Slottsskogen, för Eid-bönen. Som kommunpolitiker deltog Attenius vid bönen, vilket i sig inte är konstigt – vid stora evenemang är det vanligt att politiker talar inför publiken.

SE ÄVEN: Göteborg eller Muteborg? |

Men det anmärkningsvärda var att Attenius valde att skryta inför tusentals muslimer om att Göteborgs stad precis fattat beslut om att bojkotta israeliska varor. Han gjorde därmed det olagliga beslutet till en religiös fråga genom att lyfta fram det vid en religiös sammankomst.

Beslutet revs senare upp av Förvaltningsrätten.

Den som verkligen belyst problematiken i Göteborg är journalisten Sofie Löwenmark och hennes sajt Doku, som bevakar och granskar islamism. Löwenmark och Doku är några av de få i Sverige som faktiskt undersöker denna form av extremism.

Doku har kontinuerligt rapporterat om hur propalestinska aktivister i demonstrationståg viftar med flaggor från Hamas, Hizbollah, PFLP och Islamiska Jihad – mitt på ljusan dag på Göteborgs gator.

Ett tydligt exempel på den öppna radikaliseringen inom den palestinska rörelsen är bilden av ett barn på Gustav Adolfs torg som håller upp en Hamasflagga. Det visar hur ett barn indoktrineras i att hylla en terrororganisation som begått den värsta massakern på judar sedan Förintelsen.

Kommunalrådet Elisabeth Lann (KD) försökte införa ett förbud mot Hamasflaggor, men förslaget röstades ned av det rödgröna styret, som ansåg att det föll under ”yttrandefriheten”.

Doku avslöjade nyligen att Högskolan för konst och design – HDK Valand, som är den konstnärliga fakulteten vid Göteborgs universitet – har inhyst palestinska aktivister som satt upp texter med budskap om att Israel inte existerar och som hyllar de ”palestinska krigare” som deltog i attacken den 7 oktober.

Bara dagar senare gjorde Doku ytterligare ett avslöjande: de palestinska aktivisterna hade bjudit in några av rörelsens mest tongivande personer, som öppet hyllat terror flera gånger.

Reaktionerna på detta har varit att Judiska Centralrådet JO-anmälde Göteborgs universitet för att ha tillåtit detta. Men universitetets svar var som vanligt: ”Vi ska se över våra rutiner.”

Inget ansvar utkrävs från politikerna, vilket knappast är förvånande med tanke på hur lite mainstreammedia rapporterar om extremismens framväxt i Göteborg.

Från mainstreammedia är det oftast tyst efter sådana avslöjanden, och den palestinska rörelsen i Göteborg granskas knappt av någon annan än Doku.

Om politiker ska agera måste media och allmänheten utkräva ansvar. Men hur ska det ske när mainstreammedia vägrar uppmärksamma antisemitismen och terrorromantiken inom den palestinska rörelsen?

Christoffer Jonsson

Samhällsdebattör
X: @kurrejonsson