Att upprätthålla svenska normer och regler stämplas ofta – helt felaktigt – som ”rasism” av dem som inte förstår eller accepterar att gammal svensk arbetsmoral medför skyldigheter som varje medborgare självklart ska fullfölja – svensk eller invandrad.
I gårdagens ledare skrev jag att tryggheten i Sverige urholkas på grund av en farlig cocktail av liberalism och socialism. När liberalismens individualism blandas med socialismens rättighetstänkande uppstår ett samhälle där ingen tar ansvar, där ingen anser sig behöva uppfylla skyldigheter mot gemenskapen.
Disciplin kan göras till något fult
Denna utveckling har påskyndats av invandringen. Att säga till invandrade barn på badstranden (för att fortsätta exemplet från gårdagens ledare) har blivit otillåtet, eftersom en sådan tillsägelse eller tillrättavisning lätt kan anklagas för att vara rasism och främlingsfientlig. (1)
Så här försvåras upprätthållandet av disciplin och ordning. Och det förklarar också varför integration så fullständigt misslyckas. Inga svenskar vill bli beskyllda för rasism, och samtidigt tar man inte strid för svenska normer om disciplin. Istället drar sig svensken undan. Bort från den allmänna badplatsen till sin egen lilla brygga där man får vara ifred och kan leva som svensk.
Samma sak på arbetsplatser. I somras har medierna rapporterat om en studie som visar att färre högutbildade med invandrarbakgrund får toppjobb på svensk arbetsmarknad. Skälet är uppenbart. Arbetsplatser vill inte bli tummelplats för rasismanklagelser. Om en person på topposition visar sig inte fungera, hur ska man flytta på den personen om den har invandrarbakgrund? Det går inte utan risk att rasistkortet spelas. Då är det säkrare att inte anlita någon som kan dra rasistkortet.
Paradoxalt nog är rasistkortet mer potent i ett land som Sverige, som tillhör världens allra minst rasistiska samhällen, något flera internationella studier visat. Den svensk som anklagas för rasism blir extra hårt utsatt, eftersom verklig rasism är så ovanlig.
Passiviserar aktörer som bromsar oordning
Detta fenomen gäller ju också myndigheternas agerande gentemot invandrarbarn på glid. Att gripa in kan av familjen anklagas för att vara rasistiskt och främlingsfientligt. Den kampanj som islamister bedriver mot svensk socialtjänst är exempel på detta sätt att vända svenska värderingar och normer till att vara något som riktas mot invandrare, när det endast handlar om att upprätthålla just svenska normer.
Ingen vill bli anklagad för rasism och därför har alla aktörer som är ansvariga för att upprätthålla disciplin och ordning, alla auktoriteter, dragit sig tillbaka. Passiviserats. Det öppnar fältet fritt för kriminellt inriktade. Inte minst klaner och gäng som organiserar sin brottslighet och skyddar dem genom att alltid utmåla sig som offer för rasism.
Sveriges förfall genom den farliga cocktailen med liberalism och socialism påskyndas av invandring där rasistkortet enkelt kan spelas ut för att invandrare ska slippa skyldigheten att leva upp till samma svenska regler och krav som alla andra. Invandringen är inte grundorsaken, men den påskyndar sammanbrottet eftersom än färre är beredda att upprätthålla de regler och disciplin som krävs för att ordning och trygghet ska råda i samhället.
*
Not (1)
Vi såg ett sådant exempel när fotbollslandslagets förbundskapten Janne Andersson hamnade i hett utbyte med fotbollskommentatorn Bojan Djordjic. Andersson tröttnade på kritiken när landslaget just vunnit med 5-0 och frågade Bojan vem han representerade, och syftade på vilket ansvar och erfarenhet för vilket fotbollslag Bojan byggde sin kritik på. Men Bojan tog det blixtsnabbt som att Andersson ifrågasatte honom som invandrare i Sverige. Andersson fick gå golgatavandring i pressen, be om förlåtelse och tala ut med Bojan. Detta trots att Andersson talade fotboll och ifrågasatte Bojans erfarenhet som lagledare, inte som person med invandrarbakgrund i Sverige. Så starkt och orättfärdigt är rasistkortet.