S-broschyren mot gängen visar politikens totala frånvaro från verkligheten. Samtidigt visar en ung badvakt som jobbat mitt i verkligheten, hur normerna har förslappats och orsakar otrygghet.

Det är i Kristianstadsbladet som studenten och badvakten Kornelius Persson berättar hur illa folk sköter sig vid utomhusbad, Slappt föräldraskap skapar gränslösa ungdomsgäng.

Berättelsen ger i blixtbelysning hur normer och ordning successivt löses upp i ren anarki. Han skriver:

”Det jag har lärt mig av två somrar som badvakt på kommunala utomhusbad är att många föräldrar är riktigt dåliga på att ta ansvar för sina barn. Det leder till att mycket av den tid som egentligen ska ägnas åt badbevakning i stället går till att tillrättavisa ungdomsgäng och barnens föräldrar. Det är alltså inte bara en påfrestning för personalen, utan också en fråga om säkerhet för alla på badet.”

Vad han här ger exempel på är hur samhällsgemenskapen inte längre är en gemenskap, utan en arena där alla är egocentriska, bara bryr sig om sig själv och struntar i tryggheten för hela gemenskapen.

Alla auktoriteter har abdikerat

Så som föräldrarna här agerar, agerar hela vuxenvärlden numera – lärare, politiker, myndigheter och medier om vi lyfter skeendet till riksnivå i Sverige. Alla auktoriteter, alltså personer i ansvarig ställning, har abdikerat från sin ledande och ansvarstagande roll. Man ser bara kortsiktigt till sig själv. Effekterna på samhällsgemenskapen struntar man i.

Det är därför otryggheten i Sverige blir allt värre. Vi håller inte ihop. Vi upprätthåller inte de regler och normer som på sikt är förutsättningen för ett tryggt samhälle.

Varför har vi hamnat här? Jag ser två ”inhemska” huvudorsaker.

Socialismens och liberalismens sämsta sidor

Det har skett en farlig fusion mellan de två dominerande ideologiska strömningarna. Olof Palme radikaliserade socialdemokratin utifrån sitt överklassperspektiv och avskaffade arbetarklassens ansvarstänkande. Socialdemokraterna hade svårt att få arbetarna att gå till socialen, eftersom man hade den gamla arbetsmoralen, att man ska göra sin plikt. Det är så man kunde bli stolt, även om man hade låg lön och låg status i samhället. Olof Palme strök medborgarnas skyldighet att göra sin plikt, från 1970-talet har svenskar av S fått lära sig att man bara ska kräva sin rätt – från de mer välsituerade. Någon annan ska betala. Socialism.

Detta avskaffande av var och ens medborgerliga skyldigheter, som satt djupt i alla äldre svenska generationer och omfattade också kommunister, som mina morföräldrar födda på 1910-talet. Fan ta den som inte tog ansvar! Gör din plikt! För dig själv, för din familj, för vårt gemensamma samhälle!

När denna arbetsmoral hade börjat undergrävas av en mer radikal socialdemokrati, kom den liberala vågen som poängterade den individuella friheten. Äldre liberaler och klassiska liberaler var noga med att påpeka att med frihet kommer också ansvar. Men socialliberaler strök – likt Palme – skyldigheterna för individen. Det där tråkiga med ansvar och skyldigheter får samhället göra, medan individerna ska vara fria som fåglar.

Livsfarlig cocktail

Denna kombination av att sätta sig själv i första rummet (liberalism) och att tillämpa idén om att medborgarna enbart har rättigheter att utkräva av staten (socialism) har blivit en livsfarlig cocktail som vi kan kalla ”hedonistisk individualism” som avvisar alla krav på ansvarstagande och skyldigheter.

Det är därför badplatserna ser ut som de gör för badvakterna.

*

(Kommer ta upp en tredje faktor till utvecklingen i morgondagens ledare)