Nu drar Stockholm Pride igång. Ett event som har kidnappats av vänsterextremister. Ja, eller än värre. Man har kidnappat identiteten för homosexuella och använder minoriteten som sköld för att driva vänsterextrema åsikter som inte har ett smack med sexuell läggning att göra.
KOMMENTAR. Genom att säga sig företräda en minoritet skaffar man sig moralisk legitimitet mot kritik. Den som kritiserar pride och ”queerteorierna” som förespråkar offentlig normupplösning och ”död åt familjen” stämplas som homofob. Diskussionen är därmed över. Vänstern har vunnit!
Det är ett svinaktigt beteende, men vänstern är duktiga på att kidnappa andras identiteter för att använda dem i sina egna syften.
Jag orkar inte längre föra diskussionen och avböjer debatter, även om jag vet att vänstern inte alls ställde upp på homosexuella när det gällde liv och död. Jag vet, för jag jobbade i aidsstiftelsen Noaks Ark som stöttade döende aidssjuka. Då på 1980- och början av 1990-talet blundade alla riksdagsparti för den stigmatisering som även staten genom ”aidsdelegationen” bidrog till. V, MP, S, FP, C, M och KD hade då inget till övers för minoriteterna som drabbades. Det var istället civilsamhället, vänner, syskon och föräldrar som då fanns i de döendes närhet, medan sjukvården dumpade de som dött av aids i svarta sopsäckar (se min kulturartikel om när jag arbetade bland dödligt sjuka i aids).
Men när den smittsamma sjukdomen inte längre var ett hot, när riskerna kunde hanteras, ja, då dök vänstern upp och kidnappade minoritetens berättelse och identitet.
Jag äcklas av detta politiska spel, som senast kritiseras av Medborgerlig samlings rättvisepolitiske talesperson Maurits Rannevid via Expressens debattsida. ”Mig veterligen har ingen omröstning hållits och jag har själv som homosexuell aldrig blivit tillfrågad om jag vill att RFSL eller Stockholm Pride ska föra min talan”, skriver Rannevid. Nej, sannerligen inte.
Och detta är en fantastiskt träffande beskrivning: ”Stockholm Pride och RFSL ingår båda i det hbtq-etablissemang som utåt slänger sig med ord som mångfald, inkludering och tolerans, men som inåt rensar ut varje antydan till avvikande åsikt. Likriktningen påminner om den i ett maoistiskt omskolningsläger.”