Den nya S-regeringen vill slippa undan ansvar för den växande kriminaliteten och våldet genom att ”be näringslivet” lösa integrationsproblemen. Näringslivet har sin skuld till samhällsutvecklingen, men den skulden är liten i förhållande till S-politikernas.
I helgen publicerade nyhetsbyrån TT en intervju med den gamle LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson som blivit ny näringsminister. I intervjun berättade han att han redan ringt en lång rad bolagsdirektörer för att få hjälp. De ska också bidra till att ”lyfta på varenda sten” för att bryta segregationen, menar Thorwaldsson.
Föga förvånande svarar alla direktörer ”javisst”, de vill hjälpa till. Vad annat kan man säga? Frågan är vad de kan göra…
Gängkriminaliteten har inte med socioekonomiska faktorer att göra. Det visar BRÅ:s forskning. Överrepresentationen i våldskriminaliteten är dubbelt så stor för dem med utländsk bakgrund – även när BRÅ räknat bort skillnader i utbildning, inkomst och bostadsort.
Vad kan näringslivet göra åt det? Ingenting. Näringslivet ska anställa efter kompetens. Inte ta in kriminella före kunniga.
Problemet är att de med invandrarbakgrund, eller andra generationens invandrare, i så hög grad väljer att bli kriminella istället för att utbildas i de förortsskolor över vilka politikerna öser pengar. Rinkebyskolan har redan mer än dubbelt så mycket resurser som skolor i lugna stadsdelar.
Det är kulturella – eller som Magdalena Anderson faktiskt erkände i sin regeringsdeklaration genom att nämna ”normativa” – skillnader som är roten till växande kriminalitet. Ju längre bort från Sverige man har sin bakgrund, desto sämre förstånd att ta till sig arbetsmoral och samhällsplikt har man. I korrupta länder är staten en fiende till medborgarna och i den miljön gäller det att klara sig själv, med lagliga och olagliga medel. Så är det inte i Sverige – eller rättare sagt, så har det inte varit i Sverige.
Nu korrumperar klanerna de svenska institutionerna. I Göteborg vågar kommunanställda inte anmäla att klaner gömmer vapen i kommunens lokaler. Det är bara ett konkret exempel på hur Sverige håller på att blir som Mellanöstern. Laglöst land, där den som har våldskapital vinner. Staten står maktlös. Liksom näringslivet.
När klanerna utökar sin makt i Sverige genom våld finns bara ett svar: att möta och besegra dem med statens våld. Det finns ingen annan väg. Demokrati överlever inte utan att staten har våldsmonopol. Polisen måste alltså upprätthålla ordningen å den demokratiska statens vägnar. Polisen måste besegra klanerna och gängen. Och då inte genom taffliga ord med ogrundade påståenden om att ”staten är starkare än gängen”, utan genom att visa det i handling. Klanerna måste slås ner och gängen buras in.
I detta har näringslivet ingen roll. De ska inte ha någon roll, eftersom Sverige är en demokrati. Näringslivet ska inte köpa kriminellas avhållsamhet från att tillgripa våld. Det skulle bara ge klanerna ökad makt.
Thorwaldssons försök att lämpa över ansvar för integration på näringslivet kan därmed vara direkt skadligt.