Det har hittills (fram till onsdag em) varit väldigt tyst om nya Brå-studien som analyserar brottslingarnas bakgrund. Den visar att invandrares överrepresentation inte har med jobb, utbildning, inkomst och bostadsort att göra. Därmed krossas myten om att överrepresentationen beror på ”socioekonomiska faktorer”.
Det är mycket intressanta siffror som Brottsförebyggande rådet, Brå, presenterar. Några fakta har Samtiden redan redovisat på förmiddagen: Tredubbel kriminalitet bland personer med invandrarbakgrund och Våldtäkter och grov kvinnofridskränkning rör till mer än hälften personer med utländsk bakgrund.
Dessa uppgifter bekräftar den förra studien från 2005 om att invandrare begår betydligt fler brott än svenskar.
Men den uppgift jag anser är mest intressant är att den nya studien inte visar på några socioekonomiska faktorer som förklaring till kriminaliteten. Det har ju i årtionden varit experters och politiska makthavares återkommande mantra, att invandrarna är fattigare och därför begår fler brott. Den nya studien svarar klart: nej, så är det inte!
För mig har det alltid varit förolämpande att påstå att fattiga människor är mer brottsbenägna, oavsett om det gäller etniska svenskar eller invandrare. Vi som har mindre bemedlad bakgrund är inte sämre människor utan moral. Att socialdemokrater häver ur sig sådant visar att de inte längre är ett arbetarparti. Det är en överklassfördom.
Och så är det självfallet också i gruppen invandrare.
Dubbelt så stor kriminalitet efter justering för ålder och kön
Brå hittar bara en grupp bakgrundsfaktorer som gör att statistiken behöver viktas om för att kunna jämföra svenskar med invandrare: ålder och kön. Givetvis är det så att yngre vuxna och särskilt yngre män begår betydligt fler brott än äldre och kvinnor, oavsett bakgrund. Och i förhållande till svenska folkets ålderssammansättning är de som invandrar yngre och av den anledningen begår fler brott.
Detta framgår av Brå figur 7 här nedan. Utan justering står inrikes födda med två utrikesfödda föräldrar för mer än tre gånger (3,21) så hög kriminalitet som svenskfödda med svenska föräldrar (överrisker att misstänkas för brott). När detta justeras för ålder och kön ligger överrisken för kriminalitet på knappt dubbelt så stor (index 1,96) som den svenska befolkningen (1,0).
Detta är en kraftig överrepresentation. Ingen kan påstå något annat.
Socioekonomi har ingen betydelse
Sedan har vi faktauppgifterna som sätter hela den svenska kriminalpolitiska och migrationspolitiska debatten på ända.
När Brå justerar för inkomst ändrar sig inte överrepresentationen mer än marginellt: från index 1,96 till 1,80 i gruppen inrikesfödda med två utlandsfödda föräldrar.
Brå bevisar alltså att överrepresentationen inte alls har med fattigdom att göra. Det är en synnerligen viktig kunskap som svensk politik måste ta till sig. Politiker måste slakta den myt man sprider om att dålig ekonomi spelar roll.
Och det kommer mera!
Utbildning spelar ingen roll för graden av kriminalitet
I trettio år har svenska politiker sagt att integrationen löser sig bara invandrarna får utbildning. Det är inte sant. Det är ytterligare en myt som Brå slaktar med sin nya studie.
När Brå justerar för både utbildning och inkomst ändrar sig överrepresentationen återigen endast marginellt: från 1,96 till 1,71 i gruppen inrikesfödda med två utlandsfödda föräldrar. Bara en tiondel bättre! Överrepresentationen är alltså fortsatt mycket stor även när hänsyn tas till de kriminellas utbildning och inkomst.
Bostadsort har marginell betydelse
Brå har inte kunnat urskilja förorter, utan grupperar de kriminella utifrån storstadskommun, förortskommun, stad och övriga. Också här visar den nya statistiken att det spelar ingen roll i vilken typ av kommun de kriminella bor i. Överrepresentationen är fortsatt lika stor, index 1,76 för gruppen inrikesfödda med två utlandsfödda föräldrar.
Invandrarnas överrepresentation i kriminalitet kan inte förklaras med att de bor i storstads- eller förortskommun i större grad än landsbygdskommun.
Alltså: Överrepresentationen har kulturella orsaker
Det är häpnadsväckande att Brå i sin sammanfattning försöker dribbla bort dessa fakta för att istället knyta an till de rådande myterna, genom att skriva att överrepresentationen ”till viss del hänger ihop med skillnader i de olika gruppernas inkomst- och utbildningsnivåer”. Det är vilseledande! Endast en enda tiondelar av överrepresentationen har med inkomst och utbildning att göra. Detta medan nio tiondelar har med annat att göra.
Vad är det som är nio gånger viktigare än inkomst och utbildning, när överrepresentation i kriminalitet ska förklaras?
Det går Brå inte in på.
Svaret är nämligen skilda kulturer, skilda normer, skilda värderingar mellan Mellanöstern/Afrika och Sverige.
Det bekräftas av att personer med bakgrund i dessa regioner är ännu mer överrepresenterade i brottsliga sammanhang än invandrare från andra delar av världen. Här ovan visas bara ett genomsnitt av alla med bakgrund i utlandet.
Vi måste få igång en politisk diskussion om hur svensk kultur, tradition, normer och seder kan återta sin överhöghet för hur man agerar när man är i Sverige. Vi har i detta land haft en trygg, stabil och förutsebar utveckling. För att återskapa detta måste det svenska vara avgörande och normgivande.
Och självklart blir det enklare, ju färre det är som behöver lära sig hur svensk kultur och normer tar sig uttryck.
Några andra verktyg finns inte. Moderaterna pratar om arbete, Socialdemokraterna om jobb. Ingenting av detta har med integration och brottsbekämpning att göra. Det är andra faktorer som förklarar överrepresentationen.
Det är hög tid att svenska etablissemang erkänner det.
*
*
Se samtal om dessa frågor i Riks: