Kvinnorna avgör hur mycket våld Sverige ska tåla

Allt fler kvinnor känner sig otrygga när de går ut i sitt eget bostadsområde. Det grova våldet tar över alltmer av offentliga rummet. Till det kommer en utveckling av ökat – inte minskat – inslag av hedersvåld i migrantfamiljer. Samtidigt röstar majoriteten kvinnor på partier som motsätter sig strängare kriminalpolitik.

Denna utveckling har skett eftersom de styrande partierna inte anser det viktigt med medborgerliga skyldigheter generellt. Därför anses det inte heller viktigt att samhället ser till att det blir tydliga konsekvenser, varken vid olämpligt uppträdande eller våldsbrott. Straffen för att skada andra människor är därför låga i Sverige, löjligt låga i internationella jämförelser, ja, även jämfört med våra nordiska grannländer.

Ändå får de politiska partier som är ansvariga för denna utvecklingen det största väljarstödet från kvinnliga väljare.

Döttrarna betalar – för vems feghet?

När Alice Teodorescu Måwe i Fokus (betalvägg) beklagar utvecklingen – med: tvångsgifte, slöjtvång, förbud mot såväl fritidsaktiviteter som umgås med pojkar och annat hedersförtryck – menar hon att döttrarna sviks ”först av sina familjer och sedan av den stat som borde ha skyddat dom”.

Men vem är det som röstat fram den statsledning som så uppenbart sviker kvinnorna? Vem är det som inte vill ta itu med kvinnoförtrycket?

Om vi ser till senaste SCB-mätningen så är det främst kvinnliga väljare som backar upp de partier som är ansvariga. Det är kvinnor som till 60 procent stöder de rödgröna partier som blundar för utvecklingen och som har en tendens att betrakta kritik mot hedersvåld och krav på integration som rasism.

Kvinnliga väljare är ”bäst” på att stödja de partier som motverkar en kriminalpolitik som låser in våldsverkare, som motarbetar att svenska normer ska gälla också invandrare.

Enligt SCB tycks majoriteten av kvinnor i Sverige att rösta för fortsatt makt åt just de partier som sett till att politiken och samhället sviker utsatta kvinnor.

Partier som ser strängare åtgärder mot kriminalitet och krav på integration som något negativt kommer naturligtvis att noga akta sig för att göra någonting åt situationen – då riskerar de ju att bli rasister i sina egna ögon.

Hur har det blivit så här?

Förr var männen vänster, nu är det kvinnorna

I industrisamhället var de flesta män arbetare och de röstade rött, medan kvinnorna oftare röstade på icke-socialistiska partier. Det var på den tiden då kvinnorna skötte hemmet, familjen och omsorgen om gamla släktingar.

Men under 1980-talet förstatligades omsorgerna genom kommunala daghem och äldreboenden.

Resultatet blev att kvinnorna ofta jobbar i offentlig sektor medan männen i högre grad finns i privat sektor.

Det kan vara en anledning till att kvinnornas sympati har flyttat från att värna civilsamhället och familjen till att värna den offentliga sektorn.

I så fall är det ett minst lika stor taktisk seger för de röda partierna som pensionsstriden var på 1950-talet. Statsvetare brukar hävda att anledningen till att S-regeringen ville förstatliga pensionssparandet var att då kunde man bredda väljarbasen från kroppsarbetare till lägre tjänstemän, som genom generös ATP skulle få god pension av staten. (Att systemet brakade ihop och tvingades göras om, är en annan femma.)

Gäller att se till utfallet

Om detta stämmer skulle alltså ekonomiska egenintressen avgöra väljarens partival. Kvinnor röstar vänster eftersom de rödgröna partierna vill ha en stor offentlig sektor. Vilket då förmodligen tolkas som att prioritera de mjuka frågorna, medan konservativa partier inte har samma trovärdighet i att värna omsorg om barn och äldre.

Men det går inte värna det mjuka med enbart mjuk politik. Vi ser ju vad mjuk politik mot kriminella innebär. En sadistisk våldtäktsman får 840.000 kr i skadestånd. Visst är det mjukt och generöst mot brottslingen, men gynnar beslut av detta ”mjuka” slag den moral och det samhälle vi vill ha?

Ja, tycks en majoritet kvinnor svara i SCB.

Men om staten belönar våldtäktsmän är sannolikheten hög att fler kvinnor blir våldtagna. Det är svårt att förstå varför inte fler kvinnor ser detta samband. Varför är de mer angelägen om att framstå som mjuk och god mot brottslingar än att vidta åtgärder för att skydda invandrarflickor och kvinnor generellt från våld och otrygghet?

En sak är klar: Så länge majoriteten kvinnor väljer att stödja de partier som är ansvariga för den samhällsutveckling som råder, så länge kommer förmodligen utvecklingen mot mer otrygghet att fortsätta i Sverige.