Samtidigt som kriminalitet och migration skapar stor otrygghet och oro inför framtiden, ägnar sig regeringens ledande ministrar åt att gräla i sociala medier.
Sedan i mitten av juli har justitieminister Morgan Johansson (S) trappat upp sina gräl och bråk med opinionsbildare i sociala medier. När han fick kritik av en högerdebattör frågade ministern vad denne debattör själv gjort konkret i politiken, som om opinionsbildare har lika mycket exekutiv makt som ministrar i regeringen.
När ministern pressas om det eskalerande våldet, beskyller Johansson kritikerna för att vara ”överklass” som försöker tysta ”arbetarrörelsen”.
Justitieministern har också backat upp en polisman, Nadim Ghazales, som medverkade i ett av Sveriges ledande radioprogram ”Sommar i P1” och som en följd av berömmelsen blev påmind om att han spridit synnerligen grova påhopp mot migrationskritiska röster. Ghazales har agerat som de värsta anonyma trollen och använt ord som ”svin” och kallat alla som är emot den massiva invandringen till Sverige för att vara nazister. Morgan Johansson valde att stämpla kritikerna av denne Ghazales som ”hatare” och skrev att kritiken mot Ghazales ”bara var att bortse ifrån”.
Det handlar alltså om en justitieminister som ger sig in i, och med liv och lust deltar i en nedlåtande och föga förtroendeingivande verbal gyttjebrottning.
Omfattande kritik
Till slut har Morgan Johanssons agerande blivit föremål för debatt i mainstremmedierna.
”Justitieministerns upprepade och osakliga angrepp på enskilda journalister och oppositionsföreträdare undergräver respekten för ämbetet”, skriver Göteborgs-Posten.
Svenska Dagbladet beskriver justitieministerns angrepp som »genant«.
Alice Teodorescu påpekar i Expressen-kolumn att Morgan Johansson ”alltid tycks ha en minut över för att härja på Twitter”.
I Bulletin skriver Carolin Dahlman: ”Jag fattar att S är rädda att förlora makten nu, men att vi journalister granskar och tycker till ska uppmuntras och hyllas i en sund demokrati.”
Tidningar som Världen idag har sökt statsminister Stefan Löfven (S) för att fråga om justitieministerns twittrande är en belastning för regeringen, men statsministerns pressavdelning svarar att statsminstern inte är tillgänglig för intervju.
Akademiker också kritiska
Det är inte endast journalister och opinionsbildare som reagerar på justitieministerns uthängning av enskilda röster med tvivelaktiga anklageler.
Historikern Johan Romin skriver i Expressen: ”Brottsutvecklingen och gängkriminaliteten är just nu Sveriges största problem. Den utmanar grundfundamentet i samhället: respekten för lagen och statens våldsmonopol. Det är uppenbart att regeringens strategi att få stopp på skjutningarna misslyckats kapitalt. Vad som behövs nu är krafttag som verkligen gör skillnad – samt en justitieminister som tar sitt ämbete på allvar och slutar att attackera journalister och ljuga om svensk historia.”
Yttrandefrihet, ja – ledarskap, nej
De som försvarar Morgan Johanssons besynnerliga debattstil menar att han inte gjort något olagligt. Också han omfattas av yttrandefriheten. Någon har också påtalat att det är lite spännande att få ”en unik inblick i hur en minister tänker”.
Självklart har Johansson rätt att göra bort sig, framföra vulgära och plumpa påståenden. Det ingår i yttrandefriheten.
Det perspektiv som däremot saknas i svensk samhällsdebatt är behovet av politiskt ledarskap i en svår tid. Ledarskap betyder att en person i maktställning förmår samlar stora delar av folket för att uppnå ett gemensamt mål. En ledare skapar ökad samhörighet.
Men Morgan Johansson gör tvärtom – häller bensin på ett redan hett polariserat debattklimat. Han sår split och splittring i landet.
Bristen på kloka, serösa och mogna ledargestalter är enorm i svensk politik, vilket Johanssons agerande är ett tydligt exempel på.
*
En första version av denna text har publicerats i The Conservative.