Tillhör man ”de goda” får man vara hur hatfylld som helst. Man kan kräva att bli tagen på allvar när man föreslår sådant som man nyss högljutt dömde ut som nazism och rasism. Och man blir indignerad om någon av ”de goda” får känna av det hat och förakt som de själva så lätt sprider mot dem som kritiserar samhällsutvecklingen.
Vad präglar vår samtida debatt? Mitt svar är självklart: hyckleriet och framför allt de dubbla måttstockarna. Devisen är glasklar: ”Det är okej när vi gör det!”
Bara de senaste dagarna ger fullt med exempel.
Nu: för anpassning av invandrare – kallade det nyss nazism
Den ”gode” polisen Nadim Ghazale sommarpratade igår om invandringens problem och behovet av hårdare straff och anpassning. Problemet är att han för inte så länge sedan dömde ut just sådana åtgärder som nazism och rasism.
Han uttryckte ohämmat hat mot alla Sverigedemokrater. Och ansåg då att de som sa det han säger nu, var problemet. Ja, han ansåg att de som då sa det han nu säger vara ett ”hot”.
Alltså, när andra än Nadim Ghazale tar upp problem då är de nazister. När han själv tar upp problemen, då är det okej.
Ghazale kan ses som representant för hela den ”goda” etablissemangssfären i Sverige. De agerar precis så här. De blundar för verkligheten och de röster som utanför etablissemangen lyfter verkliga och allvarliga samhällsproblem stämplas som extremister och ”hot”.
Det är denna dynamik som hindrat Sverige från att ta itu med problemen när de var i sin linda, för 20-30 år sedan. De ”goda” har stämplat alla åtgärder och varningsklockor som rasism och därefter låtit bli att lyssna och agera.
Det är därför problemen är så stora nu. Ghazale har genom sitt tidigare godhetssignalerande varit en aktiv del i att hindra Sverige från att vidta de åtgärder som stoppat de problem han nu säger sig vilja åtgärda – just med den politik han själv hatat och fördömt.
Det är detta ”goda hat” som förstör Sverige. Att de som bidragit till att försvåra samhällsproblemen nu låtsas vara dess räddare, ja, det får mig att vilja kräkas. Dessa godhetsknarkare borde sättas på rehab.
Ja, de borde vara avskräckande exempel för det uppväxande släktet. Det är personer man aldrig ska lita på.
Kvinnor kan betala för sex – män får löpa gatlopp
Programledaren för podden ”Samtidigt”, Erik Dahlin, ställer frågan hur kvinnor kan gå ut offentligt med att de köper sex, medan män som gör samma sak får löpa gatlopp i medierna.
Vi ska naturligtvis ha en rättsstat där män och kvinnor döms utefter samma lagstiftning, men feminister tillhör naturligtvis de ”goda” och anser sig inte behöva följa några lagar. Deras ”godhet” innebär att de står över sådant. Bara andra ska underkastas regler och lagar.
Dessa individer är förtappade själar som lever i en narcissistisk bubbla. Det kan vi inget göra åt, men vi kan se till att ta dem med en stor nypa salt. Personer som agerar så här är inget föredöme, utan snarare varnande exempel på hur lågt människor kan falla. De är fullständigt opålitliga.
Får Annie Lööf förakta andra, men ingen hata henne?
Det har blivit en liten storm kring en krönika av Anna Björklund som publicerades igår i Fokus, där hon skrev på temat Jag hatar Annie Lööf.
Vänsterliberala röster håller på att spricka i sociala medier av indignation över att någon kan ”uttrycka sig så” om Annie Lööf.
Men dessa indignerade röster hade ingen kritik mot Annie Lööf när hon gav uttyck för att ”jag känner sånt förakt” mot Jimmie Åkesson i SVT-debatt i maj.
En vanlig kommentar från vänsterliberalt håll är att hat-krönikan mot Lööf ”föder bara mer hat” och det ”polariserar”. Jamen, vad i hela fridens namn är det inte vänsterliberaler gjort i 20 år mot Sverigedemokrater och andra som kritiserat den förda politiken? De har uttryckt det förakt som Annie Lööf inte hymlar om och därmed varit drivande i polariseringen.
Föraktet har blivit en politisk metod som låtit falska känsloutbrott ersätta debatt i sakfrågor. De gamla etablissemangen har vägrat diskutera varför uppemot två miljoner människor har fått komma till Sverige, och hur landet ska klara av det. Man har stoppat debatten just genom att uttrycka hat och förakt mot dem som kritiserat den förda politiken.
Dubbla måttstockar måste bli passé för att vi ska komma vidare
Men om vänsterliberalernas förakt och hat möts med samma hat och förakt från andra hållet, kommer vi då vidare? Nej, det är en retorisk tävling mot den moraliska botten. Problemet är att förakt har fungerat. I 20 år har etablissemangen genom sitt förakt mot oliktänkande förhindrat att några förändringar skett.
”Det hade gått utmärkt att kritisera C av samma skäl som du gör utan att skriva att du hatar Annie Lööf”, skriver DN:s Hanne Kjöller på Twitter. Ja, absolut. Men då måste båda sidor sluta upp med att sprida hat. Vänstersidan har i årtionden använt dessa metoder för att stoppa en saklig samhällsdiskussion. De måste ta initiativet till att tagga ner.
Till att börja med kan regeringen och dess supportrar sluta hata och sprida djupt föraktfulla epitet om oppositionen. Ledarskap måste börja i toppen.
Sedan borde etablissemangen, och sådana som polisen Nadim Ghazale, be om ursäkt för de hatfyllda budskap de spridit i åratal. Innan de gör det, är deras trovärdighet i att de tänkt om lika med noll.
Sist, och viktigast, måste vi avskaffa de dubbla måttstockarna. Alla – höger, vänster, konservativa, radikaler – måste mätas efter samma moraliska och sakliga måttband. Ett övertramp är ett övertramp, oavsett vilken politisk riktning man anses tillhöra.
Vi måste få ett slut på sensmoralen: ”det är okej när vi gör det”.
Då skulle det politiska debattklimatet bli så mycket bättre.