Är det några fler än yrkespolitiker i massor som tjänar något på landets regioner (tidigare landsting)? Nej. Däremot ligger skulden för den höga svenska dödligheten i corona på en grotesk gräns mellan regioner och kommuner som riksdagen bestämt.
I panelen i Nyhetsmorgon i TV4 frågade Steffo Törnquist om regionerna behövs, och jag svarade nej, de har spelat ut sin roll. Sverige är ett så litet land att det räcker med två nivåer: kommuner för basal välfärd och staten.
Min uppfattning är nämligen att de mycket höga dödstalen i corona – nu över 7.000 döda medan Norge ännu inte passerat 400 döda – framför allt beror på en sak: att äldre på äldreboenden inte får träffa varken läkare eller sjuksköterska under en viruspandemi som man vet drabbar äldre hårt.
Skälet till att var femte patient i äldreboenden med coronasymptom inte fått träffa läkare (se IVO-rapport) beror på att kommunerna ansvarar för äldreboenden medan regionerna svarar för medicinsk personal. Kommunerna är förbjudna att anställa läkare inom äldreomsorgen.
Åter dör äldre på äldreboenden
Nu i oktober och november, andra vågen av corona, dör återigen allra flest äldre på äldreboenden. Ingenting har blivit bättre sedan paniken i våras.
Skulden ligger på regeringen som inte förstår att den svenska lösningen på offentlig sektor gått i baklås. Den klarar inte av att ta hand om äldre som inte får utsättas för en smitta.
Uppsplittringen av omsorgspersonal anställd i kommuner, där löner och organisation blivit alltmer bristfällig med fler timanställda och allt lägre kompetens. De äldre kan inte ens prata med de anställda eftersom dessa inte kan svenska. Att tvätta händerna är ett krav som inte efterlevs.
Genom ”ädelreformen” från 1990-talet har den kommunala äldreomsorgen blivit en ny sorts ättestupa. De gamla lämnas att dö utan vård, utan tillsyn av medicinskt kunnig personal. Skulden kan knappast läggas på kommunerna som är förbjudna att ordna kompetent personal.
Regionerna bryter mot lagarna
Enligt rådande struktur ska regionerna svara för läkartjänsterna. Och att äldre inte står högt i kurs hos regionerna framgår av att alla regioner brutit mot lagen om att äldre i livets slutskede har rätt till adekvat läkarvård och dessutom dialog med anhöriga.
IVO kräver svar till 21 januari på hur regionerna ska se till att börja följa lagen. Granskningsmyndigheten har fått vika ner sig eftersom det systematiska föraktet för äldre inom regionerna är så monumentalt att man inte straffar regionerna för de lagbrott de begått, utan vill veta hur regionerna ska göra för att börja följa lagen. Det är ungefär som om polisen skulle säga till gängkriminella: ”vi vill ha besked från er nästa månad om hur ni tänker börja bli laglydiga”.
Det är ren anarki i regionerna. Man tar inte äldre på allvar. Istället har regionerna fyllts med allt fler yrkespolitiker på heltid och mänger med kommunikatörer och annan byråkrati som inte är till nytta för medborgarna.
Därför måste regionerna läggas ner.
Inga regioner är bättre än färre
Socialdemokraterna är naturligtvis emot och vill istället slå samman regionerna till färre än tio. Men vad är meningen med det, annat än att behålla politikertjänster i massor?
Regioner som täcker hela landsändar har ingen demokratisk förankring. Det luktar byråkratisk femårsplanering lång väg.
Nej, staten borde ta hand om de stora akutsjukhusen där de redan har ansvar för den medicinsk forskning. Kommunerna får ta ansvar för primärvård – från bebisar till åldringar. Då kan alla få läkarvård när de behöver. Då utestängs inte en åldersgrupp genom konstgjorda byråkratiska gränsdragningar som strider mot både förnuft och verklighet.
Kommunerna kan också frivilligt samverka om uppgifter som behöver täcka ett större område. Mälardalsrådet är ett utmärkt sätt för lokala aktörer att samverka.
Välfärdens kärnuppgifter före allt annat
Svensk välfärd måste organiseras utifrån verkligheten. Det måste givetvis finnas läkare i personalen på äldreboenden. De ska där naturligtvis också ha ett ansvar att höja den övriga personalens kunskap utifrån medicinska aspekter. Högre löner och fasta anställningar är givet, tillsammans med högre kompetenskrav än idag (där svenska språket är ett).
Någon har sagt att ett samhälles själ och civilisationsgrad visas i hur man behandlar sina äldre. Där ligger Sverige idag illa till. Vi måste börja prioritera välfärdens kärnuppgifter, som medicinskt kompetent personal i äldreomsorgen. Detta framför genuskurser, kamelfarmer, elcykelsubventioner och mycket, mycket annan dårskap som politiker ägnar sig åt.