Medierna utmålar gärna Donald Trump som ett hot mot demokratin, men det är de etablerade partiernas oförmåga att företräda väljarkåren som gör att en icke-politiker som Trump vinner val.

Amerikanska folket går nu till val. Valrörelsen visar hur splittrade amerikanerna är. Allt mer radikala vänsteraktivister styr Demokraterna vilket leder till polarisering, upplopp och hatfylld stämning. På andra sidan bidrar den republikanske presidenten Donald Trump med aggressiva uttalanden, även om han i sak håller på konservativa värderingar. 

Många har blivit desillusionerad och börjat ifrågasätta demokratin. I Financial Times skriver brittisk journalisten Janan Ganesh att president Trump är ett hot mot det demokratiska systemet, men inte på det sätt som många tror. 

President Trump har inte försökt upprätta en auktoritär polisstat, tvärtom ser han den djupa statens institutioner som hans fiender. Inte heller hotar Trump den personliga friheten för landets medborgare, skriver Ganesh. Det gör ju snarare vänstern som vill censuera allt som någon enda person anser ”kränkande”. Nej, det som gör Trump till ett hot mot demokratin, menar Ganesh, är att med honom visar regeringsmakten sin oförmåga att hantera samhällsproblem.

Bevis skulle vara Trumps hantering av coronapandemin, som skötts bättre av diktaturen Kina. Ganesh menar också att en ny seger för Trump skulle betyda mer social oro i landet. USA skulle bli en annonskampanj som visar hur dåligt demokrati fungerar.

Självfallet anser Ganesh att en seger för Joe Biden skulle lösa alla problem eftersom Biden ”skulle tala mycket om läkande och högre moral i politiken”. 

Detta är fel på så många plan.

Etablissemangen är blinda

Resonemangen som Ganesh framför visar hur blinda mediaeliterna är för verkligheten. Det är inte Donald Trump som skapat motsättningarna – han är en konsekvens av motsättningarna som vuxit fram både i USA och Europa. Polariseringen beror på att vänsteraktivister försöker pressa på majoriteten sina radikala idéer. Inte genom val, utan genom att begränsa yttrandefriheten. Begränsa vilka åsikter som får diskuteras. De radikala idéerna saknar stöd i majoritetsbefolkningen, men försöker ändå tvinga på samhällen sina radikala idéer.

”Black lives matter” (BLM) är bara det senaste exemplet på hur vänsterextrema vill ta ifrån majoriteten deras rätt att hävda ”Alla liv räknas”. Vi som anser att alla människor som jämlikar blir av BLM-aktivismen stämplade som rasistiska. Bara genom att gå ner på knä inför extremisternas synsätt skulle vi bli accepterade. Det är ett totalitärt beteende som måste bekämpas, vem som än utövar det.

Denna radikalisering från vänster har pågått länge. Det kom exempelvis till uttryck i förra valet då demokratiske presidentkandidaten Hillary Clinton kallade vita lågavlönade för ”beklagansvärda”. Varför skulle stora väljarskaror som hånas av ledande politiker rösta på dem? Många arbetarväljare bytte från demokraterna till Donald Trump. 

Vi ser också hur massmedier har slutat granska den politiska makten – om den är vänster, som i Sverige. En ny mediestudie i Sverige visar att oppositionspartier som Sverigedemokraterna får såväl färre omnämnanden i medierna och dessutom mer negativ rapportering än regeringspartierna. Massmedierna backar upp den etablerade politiska makten. Istället för att granska makten, hänger medierna ut personer utan makt som exempel på hur oacceptabla åsikter som allmänheten har..

I USA har medierna ställt upp på vänsterpolitikers sida. Bristen på granskning har inneburit att politiker har lovat runt, men hållit tunt. Det har gjort att väljarna tappat förtroende för den politiska makten.

Trump är symptom på eliternas svek

Under åtminstone två årtionden har politiker i många västländer avskärmat sig från sin egen väljarkår. På det socioekonomiska planet har politikerna hamnat i samma etablissemang som medieeliten, kultureliten, den akademiska eliten och näringslivets elit. Politikerna har mest gemensamt med dem som befinner sig i det allra översta skiktet i samhället. Det innebär att de inte längre förstår och kan tolka de stämningar som finns bland de många människorna.

Så var det inte förr. Då var inte politiker en yrkestitel, utan ett förtroendeuppdrag som dugliga personer erhöll efter att man visat sin förmåga på andra arenor än partipolitik. 

I takt med att välfärdsstaterna vuxit har politiken blivit ett yrke som många påbörjar redan som tonåringar i partiernas ungdomsförbund. Många av dagens politiker vet ingenting om samhället annat än det man sett utifrån sin politiska position. Så är det ju med Joe Biden, som blev vald till senator vid 29 års ålder. Han har befinnit sig i Washington DC i 48 år.

Denna politikerklass förstå allt sämre väljarkåren. 

I den meningen har Janan Ganesh rätt i att inkompetens hotar demokratin, men det är Joe Biden som illustrerar denna inkompetens, inte Donald Trump.

Trump vann valet 2016 just därför att han inte var politiker och aldrig varit politiker.

Amerikanska folket gav de gamla eliterna en käftsmäll genom att välja Trump. För att visa hur missnöjd man är över politikernas oförmåga att förstå sina väljare.

Kompetens börjar med att förstå väljarnas verklighet

Västvärldens demokratier behöver bättre politiker. Politiker som har kompetens nog att förstå hur vanligt folk har det, vilka svårigheter de möter i sin vardag och vilka åtgärder som skulle ge dem bättre villkor. Politiker som samtidigt är handlingskraftiga nog att påverka de enorma byråkratier som alla välfärdsstater nu har blivit. Det kräver enorm viljestyrka, mod och förmåga att påverka byråkratin. De flesta av dagens politiker är alltför inkompetenta för att rubba myndigheterna, som lever sina egna liv och bestämmer vad de ska syssla med. 

Det jag menar fattas i dagens politikergeneration kan sammanfattas i ett ord: ledarskap. 

Förmåga att leda folket genom att förstå strömningar och åtgärda brister i statsförvaltningen. Förmåga att leda byråkratier och få dem att göra det folket behöver. 

Det är ingen lätt uppgift. 

I avvaktan på att kompetenta politiker ska träda fram, har amerikanerna att välja mellan att kapitulera inför de gamla, trötta eliterna och rösta på Joe Biden. Eller fortsatt visa sitt missnöje med hur illa politikerna sköter demokratin, genom att välja om Donald Trump. 

*

Denna artikel publicerades först i The Conservative.