Vänsterpartierna får större uppmärksamhet och positivare bevakning i redaktionellt material i tidningar, radio och TV. Sverigedemokraterna är det enda parti som får övervägande negativa nyheter.
KOMMENTAR. Det framgår av ”Mediemätaren” som genomförs av Kantar Sifo och presenteras av Sveriges Radio. I den kartläggs hur den partipolitiska agendan ser ut i hela medielandskapet. Mätningen baseras på det som har sagts och skrivits om partierna och partiledare i media under perioden augusti-september.
Traditionella medier gynnar vänsterpartierna
Partiledarna i partier som stöder regeringen syns i betydligt högre omfattning än oppositionsledarna. Stefan Löfven (S) syns i 47 procent av nyhetsartiklarna, Isabella Lövin (MP) i 17 procent, Annie Lööf (C) i 14 procent, Nyamko Sabuni (L) i 13 procent, Per Bolund i 10 procent och Jonas Sjöstedt (V) i 6 procent.
Detta medan Ulf Kristersson (M) syns i bara 14 procent av nyhetsartiklar och nyhetsinslag, samtidigt som Ebba Busch (KD) och Jimmie Åkesson (SD) knappt är med alls. De är vardera med i 9 procent av nyhetsartiklar och inslag under augusti-september 2020.
Totalt 107 procent för regeringsblocket och 32 procent för oppositionspartiernas ledare. (Att det blir mer än hundra procent beror på att fler partiledare kan nämnas i samma artikel/inslag.)
Den partiledare som får klart minst redaktionell bevakning i förhållande till partistorlek är Jimmie Åkesson (SD). Han får mindre än hälften så många omnämnanden i redaktionellt material som partiets andel av väljarkåren är i opinionsmätningarna.
Detta medan Isabella Lövin, Annie Lööf och Nyamko Sabuni får mer än dubbelt så många omnämnanden som andelen väljare.
Relationen mellan statsministern och oppositionsledarna är också grovt obalanserad, där Löfvens 47 procent ska jämföras med Kristerssons 14 procent och Åkessons 9 procent.
Det är som om traditionella medier inte anser att det finns någon opposition mot regeringen i Sverige. Och att de inte har något att säga.
Mest kritiska artiklar om Sverigedemokraterna
Det är inte bara så att Åkesson får minst uppmärksamhet av partiledarna, hans parti får dessutom den klart mest kritiska tonen i mediernas nyhetsrapportering.
Det är bara SD som totalt får en övervikt av negativa nyheter i tidningar, radio och TV. Alla andra partier får flest positiva nyheter.
”Här tar olika avslöjanden kring lokala SD-politiker större plats än de gör i sociala medier”, skriver Ekots politiske kommentator Fredrik Furtenbach i Sveriges Radio.
Medan medierna utelämnar när S-politiker häktas och döms för mord eller när M-C-V-politiker åtalas och döms för våldtäkt, är man noga med att lyfta omfattande rapportering om SD-politiker som säger något olämpligt i sociala medier.
Regimlojala medier?
Det finns frågor att ställa om utfallet av denna mediemätare.
Att statsministern får mest mediebevakning är inte konstigt. Det är regeringen som är ansvarig för att fatta beslut i olika samhällsfrågor och lägga fram förslag till lösningar.
Det som är märkligt är att nyhetsredaktionerna ger regeringen en så positiv bevakning. Särskilt när det kombineras med att samma redaktioner ger en övervägande negativ bevakning av det mest oppositionella partiet.
Så ser det självfallet ut i diktaturer då medierna styrs av makten och all opposition ska tystas. Men varför ser det likadant ut i Sverige?
Hur kommer det sig att regeringen får både mest uppmärksamhet och dessutom mest positiv nyhetsbevakning?
En följdfråga är vad som händer med mediebevakningen om vi får en konservativ regering. Kommer den att få en lika positiv bevakning av nyhetsmedierna? Svaret vet vi redan: absolut inte.
Men hur ska nyhetsredaktionerna förklara sin underdåniga bevakning av Löfven-regeringen, när man i en framtid kan komma att bli mycket kritisk mot en regering som inte är röd?