Otryggheten gör Sverige till fängelse för hederligt folk

En del försöker bagatellisera Nationella trygghets­undersökningen från BRÅ som publicerades igår. Vad dessa, och de styrande partierna, inte förstår är att ökad otrygghet förändrar synen på samhället som blir fiende snarare än gemenskap.

”Vissa brott minskar, faktiskt.” Det är en vanlig invändningen mot påståenden om att samhället blivit farligare och sämre.

”Om man slutade prata om mord, våldtäkter och rån, skulle folk inte vara så oroliga.” Det är en annan invändning från etablissemangen. Känslan av otrygghet skulle beror på att brott lyfts fram och problematiseras i samhällsdebatten.

Oron för brott beror på sammanhanget

Grejen är bara den att det är sättet på vilket brott begås som är mer avgörande än hur många fall det handlar om. För några år sedan, inför valet, påpekades i en motoffensiv från etablissemangen att antalet mord och dödligt våld inte har ökat i förhållande till befolkningen.

Men istället för våld i relationer eller att missbrukare slår ihjäl varandra i en knarkarkvart, dödas människor ute på stan. Man skjuter mot folk i restauranger och nyligen i en frisersalong. Allmänheten exponeras alltså betydligt mer för grovt våld nu än förr. Att vara oroligare för denna sorts våld är en fullt logisk reaktion.

Sverige avviker från grannländerna

Dessutom är det så att dödligt våld i Norden har gått ner i alla länder utom Sverige, där det märks en uppgång på senare år. Året 2000 hade Norge och Danmark samma nivå på dödligt våld som Sverige (1 dödad/100.000 inv och år), medan Finland låg högt över (3 dödade/100.000 inv och år). I BRÅ-rapport för 2017 visas att Danmark och Norge halverat det dödliga våldet (till 0,5 dödad), medan Sverige ökat (>1 dödad) och Finland minskat så mycket att man är nere på samma nivå som Sverige.

Utvecklingen i Sverige antyder, tillsammans med annan statistik, att det är den stora invandringen som förklarar det dödliga våldet på senare år. Och invandringen är ett politiskt medvetet beslut av makthavarna. Det var inte en ofrånkomlig utveckling, vilket grannländerna visat.

Politiker i Sverige har alltså medvetet satt svenska folket i en situation där risken att utsättas för dödligt våld ökat.

Det är detta som gör våldet i Sverige till en partipolitiskt fråga.

Attityderna har hårdnat

Det som bortförklaringarna till befolkningens känsla av ökade otrygghet också missar är i vilken stämning och miljö som våldet utspelar sig. Det bråkades ofta förr. Slagsmål vid logdansen var inte ovanliga. Men det var mellan människor som kände igen varandras bevekelsegrunder och förstod hur dem man slogs med tänkte. Det fanns vissa gemensamma normer också för våldet.

I dag blir allt fler hotade i sin vardag, vilket BRÅ:s trygghetsundersökning visar (och som jag tog upp i gårdagens ledare). Det är något helt annat att bli hotad när man går av tunnelbana eller pendeltåg på väg hem, än vid dåtidens logdanser. Dessutom av människor man aldrig sett och som man inte har någonting alls gemensamt med, kanske inte ens språket.

Avsaknaden av gemensamma beröringspunkter med hotfulla gäng på pendeltågsperrongen skapar naturligtvis en helt annan och mycket högre grad av otrygghet än slagsmålen vid logdansen, även om det senare strikt juridiskt var grövre kriminalitet än att bli hotad vid pendeltågsstationen.

Ju större bristen på gemensamma nämnare är mellan medborgarna i ett samhälle, desto högre osäkerhet och otrygghet eftersom så mycket mer är okänt och oförutsägbart.

Normupplösning ger ett mer socialt otryggt samhälle

I takt med att vänstern lyckats med sin normupplösning har oro och otrygghet blivit vanligare, eftersom människor inte längre kan lita på att gemensamma normer gäller om var gränserna går. Den som blir hotad idag, vet inte om det ska stanna vid ord eller om man ska bli huggen med kniv eller skjuten till döds.

Otryggheten är alltså inte bara en effekt av det våld som statistiskt kan beläggas, utan om hur våldet och hotet om våld upplevs av den som riskerar att utsätts för det. Otrygghet är en rationell reaktion på hur man kan tolka omgivningen och hur säkert man kan bedöma om något är ett hot eller inte.

När alltfler slutat följa gamla normer, som exempelvis att logdansbråk avbröts då någon ramlat till marken, är varje situation farligare eftersom man inte vet om angriparen tänker börja sparka en i huvudet när man ligger ner.

Dessa aspekter, som är helt avgörande när man drar slutsatser om hur trygg eller otrygg man är, syns inte i brottsstatistiken. Men de har en oerhört förlamande effekt på medborgarna i samhället.

Ta bara mamman i det utsatta området Bäckby i Västerås, som SVT rapporterar om idag: ”Morsan går inte till centrum efter klockan fyra”.

I takt med att svenska normer och traditioner har krossats av vänsterliberalerna, har Sverige blivit ett fängelse för den egna befolkningen.

Det är hög tid att återupprätta de konservativa gränserna för socialt beteende som utgjordes av normer, snarare än lagar. Bara så kan vi börja återskapa trygghet, ro och livskvalitet för de många människorna.