Gösta, 81, som vägrades intensivvård men räddades efter påtryckningar, blir nu fall för IVO

Hur många äldre dog därför att de lämnades att dö istället för att få syrgas och dropp eller intensivvård? Gösta har blivit symbol för misstanken om att äldre inte fått coronavård på lika villkor som yngre.

Många har upprörts över fallet med Gösta Andersson, 81, som lämnades att dö på sjukhus eftersom sjukhuset inte ville ge honom intensivvård. Hans barn vägrade ge upp och ringde runt tills Gösta fick IVA-plats på annat sjukhus.

Idag är Gösta frisk och tränar inför sitt 33:e cykellopp Vätternruntan.

En granne till Gösta som är läkare har hjälpt honom göra anmälan om felbehandling på sjukhuset till Inspektionen för vård och omsorg, Ivo.

Därför har sjukhuset också gjort en ”lex Maria”-anmälan av sig själva till Ivo, rapporterar DN.

Förklarar Göstas fall de höga svenska dödstalen?

Fallet är principiellt mycket intressant och kan vara en förklaring till varför Sverige har så skyhögt mycket högre dödstal i corona än grannländerna. Om äldre coronapatienter systematiskt förvägrats vårdinsatser och lämnats att dö i Sverige, medan man i grannländer givit äldre den vård de behöver för att överleva, skulle det kunna förklara dödstalen i Sverige.

Det har under hela våren kommit olika signaler om att äldre fått morfin istället för syrgas och dropp. Morfinbehandling sker för att patienten i neddrogat tillstånd ska dö.

Denna form av passiv dödshjälp, om den förekommit, är särskilt alarmerande med tanke på att det aldrig funnit brist på vårdplatser inom intensivvården. Att äldre med färre år av liv framför sig, kan tvingas stå tillbaka för yngre i en bristsituation är inte heller vård på lika villkor, men vore moraliskt mer begripligt. Men någon brist på iva-platser och nödvändig ransonering av vård har inte funnits.

Orwellsk värld?

Det politiker och myndigheter ser som positivt – att det inte blivit någon överbelastning på iva – kan i själva verket bero på att de äldre avlivats innan de fick en chans att överleva med intensivvård.

För mig låter det som rena George Orwell – god vård det är att lämnas att dö.

En annan aspekt som fallet Gösta sätter fingret på, är att han överlevde tack vare påtryckningar från friska anhörigas sida. Har det gått så långt i den svenska välfärdens förfall, att det numera krävs påstridiga anhöriga för att inte lämnas att dö i svensk vård?