Alma Johansson och den goda gärningen

Förra veckan nyinvigdes ”Den goda gärningens rum” i Sveriges riksdag. Där tar nu Alma Johansson en permanent plats för sina stora humanitära insatser under folkmordet i Armenien 1915-22.

Det är efter initiativ av Björn Söder (SD) som en parlamentarisk referensgrupp tillsattes om utvecklingen av ”det goda gärningens rum”. Björn Söder anslöt till denna och han fick gehör för förslaget.

– Enträget arbete har nu gett resultat, vilket jag gläds över, säger Björn Söder efter att Alma Johansson nu tagit plats där hon förtjänar att vara, nämligen i den goda gärningens rum i Sveriges riksdag.

Under hösten 2018 arrangerades en tillfällig utställning i riksdagen om det armeniska folkmordet, Skandinaviens gensvar och inte minst Alma Johanssons insatser. Initiativet till utställningen togs av Björn Söder efter hans besök i Armenien och samtal med den armeniske vice talmannen Eduard Sharmazanov.

Under sina välkomstord vid utställningens öppnade sa Björn Söder:

“Vi har många skandinaviska hjältar att vara stolta över. Vår egen Alma Johansson är en av dessa. Hon gjorde betydande insatser, dels för att rädda människor och dels för att vittna om vad som hände. Detta är givetvis viktigt då det finns krafter – än i dag – som vill förneka. Alma Johansson, som förärats med en minnestavla vid monumentet i Jerevan, anser jag dessutom har en självklar plats i riksdagens ’Den goda gärningens rum’.”

Samtiden rapporterade också från öppnandet.

Vem var då Alma Johansson?

Under folkmordet, som pågick mellan 1915 och 1922, mördades över 1,5 miljoner människor. Under denna fasansfulla händelse fanns svenska och skandinaviska hjältar som försökte hjälpa människor och lindra lidandet. En av dessa heroiska hjältar är Alma Johansson. Hon var en svensk missionär som hjälpte armeniska barn och flyktingar och vittnade om det folkmord som begicks.

Alma Johansson föddes 1881 i Stockholm och kom så småningom att arbeta med Kvinnliga Missionsarbetare (KMA) i många år i staden Mush i dagens östra Turkiet som då administrerades av Osmanska riket. Hon arbetade vid ett tyskt barnhem för föräldralösa armenier och tjänstgjorde dessutom som sjuksköterska och barnmorska. Vid utbrottet av första världskriget började förföljelserna mot de kristna minoriteterna i Osmanska riket att öka. Hon arbetade då under åren 1910–15 i Mush, där hon tillsammans med norskan Bodil Biørn förestod ett hem för föräldralösa armeniska barn och drev en poliklinik för vuxna patienter.

Alma Johansson blev vittne till många av grymheterna som utfördes av turkarna. Sina upplevelser skildrade hon i skriften Ett folk i landsflykt. Hon lämnade även vittnesmål till tyska och amerikanska diplomater som publicerade uppgifterna. Alma Johansson berättade bland annat om hur kvinnor tog gift för att inte hamna levande i turkarnas händer och hur soldater ledde blodiga, sårade kvinnor och barn genom staden, medan andra soldater sköt mot dem för att skrämmas. När de sårade föll till marken, slog soldaterna ihjäl dem med bösskolven.

Hon lämnade uppgifter om hur alla barnen på hemmet begärts överlämnade till en hög officer med försäkran om att de var i goda händer och skulle återförenas med henne. Några dagar senare fick hon beskedet att samtliga barn tagits till en byggnad utanför staden och mördats.

”Aldrig kan jag glömma den synen. Och ingenting kunde man göra för dem! Armenierna och grekerna bliva nu systematiskt utrotade, dödade eller jagade från sina hem för att spridas i mindre grupper till långt avlägsna turkiska trakter, där det gives dem att välja mellan att övergå till islam eller dö för svärd eller av svält”, vittnade hon.

Alma Johansson kom nedbruten hem till Sverige, men några år senare återvände hon – trots det – till Konstantinopel för att arbeta bland armeniska flyktingar där. Också där blev hon vittne till ytterligare övergrepp mot armenier – både bofasta och flyktingar från de östra provinserna. När dörren till Konstantinopel stängdes för gott flyttade hon och några medarbetare till Thessaloniki där de i tjugo år försökte lindra de armeniska flyktingarnas nöd.

Hon dog i Stockholm 1974, 93 år gammal.

På tiden

– Alma Johansson har äntligen fått ett erkännande även i Sverige. Och det armeniska folkmordet som riksdagen erkände 2010 har fått en ny plats för ihågkommande, säger Björn Söder i en kommentar.