Tioårskrönika: Säkerhetshoten som präglar vår tid

När man tänker tillbaka på de tio år som gått, är det svårt att inte måla bilden i mörka färger. Man får febrilt leta efter ljuspunkter.

Islamistisk terror, extrem invandring och partipolitikens totala inkompetens. Det är tre teman som dominerat det årtionde som gått.

Men låt oss börja med ljuspunkterna. Ja, vilka var de? Någon enskild, genomgripande positiv händelse finner jag inte. Det positiva är allt det som ”rullar på” utan spektakulära händelser. Ekonomin har tuffat på, även om svensk BNP per capita ökar långsammare än länder utan stor invandring. Arbetslösheten i Sverige har minskat under årtiondet, men är högre än EU-snittet.

Dessa ekonomiska fundamenta kanske förklarar varför svenska folket inte gjort mer uppror mot landets politisk ledning som framstår som förbluffande inkompetent och handlingsförlamad.

Terrorismen – hemma och utomlands

Även om storskaliga terrordåd typ 11 september 2001 inte upprepats, har Europa plågats av många ”mindre” islamistiska attacker i vardagen. Värst var Parisattacken mot musikhallen Bataclan och omgivande uteserveringar 13 november 2015 där 130 dödades av islamister med automatvapen samt lastbilsattacken i Nice 14 juli 2016 där 84 dödades.

Sverige drabbades av islamistiska våldet i två attacker. Först av Irak-födde Taimour Abdulwahab när han avsåg att spränga bil vid Drottninggatan och sedan döda de flyende människorna i självmordsbomb 11 december 2010. Lyckligtvis sprängde han bara sig själv till döds.

Sju år senare dödade den papperslöse Rakhmat Akilov fem personer i islams namn med en lastbil på samma Drottninggata i Stockholm 7 april 2017.

Detta är ett pris för invandringspolitiken. Människor som hatar den kristna västvärlden välkomnas till våra länder, för att sedan tillåtas döda barn, kvinnor och män mitt i deras liv. Varför detta pris för globaliseringen inte diskuteras mer är märkligt.

Ökade säkerhetsrisker

Säkerhetstänkandet som under 10-talet utvecklats som en följd av de ökade hoten, kostar många hundra miljarder kronor varje år – i allt från utökade säkerhetstjänster till väktare i butiker och köpcentrum – pengar som annars skulle kunnat användas till annat. Men värst är naturligtvis att vi alla känner ökad otrygghet när risken finns att drabbas av nya terrordåd eller annan våldsbrottslighet.

Jag tror att säkerhetsriskerna är det som förändrats mest för flest under 10-talet. Västvärlden, och framför allt Sverige, har importerat riskerna, osäkerheten och det dödliga våldet från mindre utvecklade samhällen.

Västvärlden blir mer som u-länderna i säkerhetsaspekter, medan u-länderna blivit mer som väst i ekonomiska aspekter. Det är inte en rimlig byteshandel.

Invandringspolitik utan plan

Vi har alltid haft invandring, lyder ett vanligt mantra. Sant. Men sant är också att de som kommit till Sverige fram till 1970-talets början var få till antalet och kom för att omedelbart arbeta för Sveriges bästa. De integrerades och blev en del av oss.

De senaste årtiondena, och särskilt på 10-talet, har invandringen exploderat och de som kommit har varken kunnat arbeta, bo, försörja sig eller betala sina kostnader. Det är i huvudsak människor som sökt sig ett bättre liv. Inget fel i den strävan, men att Sverige ska försörja miljontals lågutbildade människor som inte finner sig tillrätta i den svenska kulturen, är ett vansinnigt politiskt projekt.

De som tillåtit detta ske har varken planerat för bostäder, skolor, arbete eller utbildning. Inte heller har krav ställts om anpassning till det svenska samhällets seder och traditioner.

Priset för denna galenskap får nu svenska folket betala. Unga får inte sin första bostad – för den ska gå till nyanlända enligt S-regeringens krav på bostadsanvisning. Någon sådan lag om anvisning av bostad för landets egna unga medborgare finns inte. Svenskar är nu objektivt andra klassens medborgare enligt de partier som regerat landet under 10-talet – S, M, C, MP, L, KD.

De har satt den egna befolkningen på undantag.

Det har aldrig tidigare skett i mänsklighetens historia, vad jag vet. (Somliga vill jämföra med indianerna i Nordamerika, men de blev ju bortträngda från sina hemtrakter med militära metoder.)

Godheten som krossar det svenska

Varför har detta hänt? Ett motiv återkommer alltid: Sverige ska vara en humanitär stormakt internationellt och visa godhet mot alla – utom den egna befolkningen.

Och svenska folket har under 10-talet inte särskilt tydligt protesterat mot utvecklingen, mycket därför att kritiker alltid anklagats för att vara rasister.

Men på ett sätt har svenska folket demonstrerat sitt missnöje med den förda politiken. Man har i allt större utsträckning röstat på Sverigedemokraterna under 10-talet.

Det är här vi kan vara hoppfulla inför 20-talet. En fortsatt uppgång för Sverigedemokraterna, och om andra partier tänker nytt, skulle en annan regering som lägger om politiken under det nya årtiondet kunna tillträda.