Denna helg håller KD riksting i Umeå. Ebba Busch Thor höll ett utmärkt inledningstal. Men har hon partiet med sig?
För mig har Kristdemokraterna alltid haft partiledare som inger förtroende och respekt, men partiorganisation har för dem alla varit en stor bromskloss.
När Göran Hägglund talade om ”verklighetens folk” 2009 och retade gallfeber på kulturvänstern hoppades jag att det var startskottet på en konservativ offensiv. Men inte. Hägglund hade inte partiet med sig om att ta konflikt med kulturvänstern.
Allt rann ut i sanden och KD förblev ett otydligt parti med dubbla budskap. Partiet tycks internt vara indraget i en evig kamp mellan kristen snällism och konservativ realism.
Den kristna moral om att hjälpa din nästa gäller för oss som personer, men kan inte överföras på staten. Sverige kan inte vara socialkontor för hela världen. Men det är något som vissa KD-politiker fortfarande tycker. Partiets gruppledare i Uddevalla sätter ingen gräns för hur många av världens 70 miljoner flyktingar som kan komma till Sverige. Han talar om empati. Det är en kristen utopi. Helt galet verklighetsfrånvänt.
Det väntas också strid på rikstinget om att öppna gränserna än mer. Kristdemokraterna bryr sig mer om utländska medborgares väl än om svenska pensionärer. Att strida för dem gör man inte lika energiskt som för utländska anhöriga.
Men Ebba Busch Thors tog inte i sitt inledningstal upp KD:s migrationspolitik. Om integration betonade hon vikten av att lära sig svenska. Man kan säga att hon undvek de svåra frågorna.
I annat var hon riktigt bra. Skolverket fick en rejäl – och välförtjänt – känga för förslagen att slopa antiken, bibeln och nationalsången ur kursplanerna. Där ”verkar DDR fortfarande leva kvar”, sa hon om den kommunistiska normkritik och förakt för traditioner som finns i svenska myndigheter.
Intrycket är att Kristdemokraterna fortsätter vara det snälla partiet som vill väl, men inte får ihop det praktiskt. Och när vänstern stormar på, då viker man i snällhetens namn ner sig och låter dem som har fel fortsätta att härja och riva sönder landet, dess traditioner och kultur som till stor del bygger på kristen moral.