När statsminister Reinfeldt förkunnade den numera ökända befallningen tog han steget in i utopiernas värld. Men där fanns inga lösningar, bara förvirring i kollision med verkligheten.
I en klargörande SvD-kolumn blottlägger statsvetaren Katarina Barrling hela vidden av vad Fredrik Reinfeldts ord betyder i form av polarisering, skuldbeläggande och fördömande av oliktänkande.
Budskap inte olikt kommunismens
”Det som gör formuleringen [”öppna era hjärtan”] anmärkningsvärd är inte att den drar in känslor i politiken, utan typen av känslor den vädjar till. Den anslående bilden av det öppnade hjärtat leder tankarna till en konkret människas kärlek till en annan konkret människa. Men Reinfeldts vädjan ligger ju på en kollektiv, abstrakt nivå: att svenska folket (som abstrakt kategori) skall öppna sina hjärtan för migranter (som abstrakt kategori). Det är två väsensskilda sfärer som krockar: den konkreta och privata kontra den abstrakta och politiska.”
Och vad detta innebär för de som inte håller med: ”Den som uttrycker oro eller motvilja inför en migration av en sådan omfattning att den på avgörande sätt förändrar samhället, skuldbeläggs och beskrivs som hjärtlös. I värsta fall som rasist.”
Barrlings konklusion är sylvass: ”Reinfeldts vädjan rymmer en idé om gränslös solidaritet, där idealen förväntas kunna stå av egen kraft. Det är en idealism inte alldeles olik den som även kommunismen rymmer.”
Exakt.
Moderatledaren som blev kommunist.
Så visst lever vi i märkliga tider.
Alla människors lika värde – något för gudar
Barrling tar också upp problemet med mantrat ”alla människors lika värde”. Det är en princip som bara ”gudar klarar av att tillämpa”, skriver hon. Så är det. Vi människor, inte minst politiker, måste hålla sig till verkligheten och dess krassa förutsättningar.
Och för mig var det en aha-upplevelse när förre tjeckiske presidenten Václav Klaus, som växte upp med och bekämpade kommunistiskt förtryck, gav det goda rådet att istället tala om ”medborgerliga rättigheter”.
– Vi underskattade effekterna av att mänskliga rättigheter var en revolutionär förnekelse av medborgerliga rättigheter och de många friheter och seder som är beroende av dem. Mänskliga rättigheter har inget medborgarskap. De är därmed destruktiva när det kommer till suveräniteten för enskilda länder, särskilt i dagens Europa, sa Klaus under ett Sverigebesök häromåret (refererat i Samtiden).
Jag tror att ett huvudskäl till de gamla partiernas vilsenhet och förvirring i dagens värld beror på deras oförmåga att hantera dessa krockar mellan abstraktioner och konkret verklighet.
Om detta borde mer av samhällsdebatten handla…