Tjeckiens förre president Václav Klaus hyllade medborgerliga rättigheter inom ramen för självständiga länder när han på fredagskvällen tilldelades ”The European Freedom Awards” på Grand Hotel i Stockholm.

Värd för eventet var tankesmedjan IDDE, Institute for Direct Democracy in Europe. Den är knuten till Sverigedemokraternas Europaparlamentsgrupp i Bryssel.

Klaus möttes med stående ovationer av de 400 gästerna i Vinterträdgården på Grand Hotel, bland dem internationella gäster från flera europeiska länder och USA.

Efter att Jimmie Åkesson välkomnat gästerna till Stockholm höll förre partiledaren för brittiska Ukip, Nigel Farage, ett brandtal för demokrati och nationernas rätt till självbestämmande.

Middagen hade snarlik meny som den första Nobelmiddagen 1901, som också ägde rum på Grand Hotel: slätvarsfilé i vitvinssås med räkor, stekt rapphöna, oxfilé med tryffelsås, gåslever och sparris samt glassuccé royal.

I sitt tacktal var Tjeckiens förre president Váslav Klaus mer lågmäld men tydlig i sin analys av frihetens utveckling i Europa efter kommunismens fall.

– Jag har aldrig fått pris från en Bryssel-baserad institution. Det känns väldigt märkligt, men det bevisar att det finns frihetsälskande aktörer i Bryssel, vilket är mycket positivt. Och det är modigt.

– Den europeiska eliten, som jag anser vara en ny art vi kan kalla ”homo bruxelarum” (brysselmänniska), hade föredragit att ni valt någon annan.

– För mig som vuxit upp och verkat i östra Europa är frihet något absolut fundamentalt. Det är inte bara en abstrakt term, det är en del av mitt liv. För dem som, likt mig, levt stor del av sitt liv under kommunistiskt förtryck har frihet kommit att bli en symbol som representerar våra drömmar och hopp.

– Frihet kom att betyda mer för oss än för västra Europa och Amerika som tagit den för självklar. Vi var berövade många friheter och möjligheter som var normala i västvärlden. Vi förlorade mycket, men lärde oss mycket. Vi lärde oss uppskatta frihet och har blivit känsliga för alla tecken på att den försvagas.

– Kommunismens fall öppnade dörren för frihet och demokrati i mitt hemland. Vi uppskattade det oerhört och trodde naivt att friheten var här och här för att stanna. Vi hade fel.

– Under de 27 år som gått sedan kommunismens fall har vi upptäckt att bristen på frihet inte bara är förknippad med en form av ondskefull totalitär regim, kommunismen. Det finns andra ismer och institutionella konstruktioner som leder till samma konsekvenser. Vi lever i ett långt mer socialistiskt och kontrollerat samhälle nu än vad vi kunnat föreställa oss för 27 år sedan.

– Vi är i flera avseenden på väg tillbaka till de genomreglerade samhällen vi hade förr och som vi trodde var borta för evigt. Jag tänker inte specifikt på mitt land utan på Europa och väst som helhet.

– Efter kommunismens fall var jag optimistisk och trodde på fria samhällen, fria marknader och vår förmåga att skydda dessa friheter. Idag är jag inte det. Hade vi fel? Var vi naiva? Jag tror inte det. Vi visste att vänsteraktivism har en inre dynamik att expandera. I den gröna aktivismen ser vi ett farligt alternativ till socialistisk doktrin. Intellektuella har en inbyggd dragning åt vänster.

– Kommunismen byggde på en perverterad vetenskap och en djupt rotad tro på att vetenskap skulle lösa alla existerande mänskliga och sociala problem. Beklagansvärt har väst tagit till sig denna syn.

– Vi har underskattat de långtgående konsekvenserna av 1960-talets radikalism i väst. Denna romantiska era var en period av destruktiv förnekelse av auktoriteter, traditionella värden och sociala institutioner.

– Vi underskattade effekterna av att mänskliga rättigheter var en revolutionär förnekelse av medborgerliga rättigheter och de många friheter och seder som är beroende av dem. Mänskliga rättigheter har inget medborgarskap. De är därmed destruktiva när det kommer till suveräniteten för enskilda länder, särskilt i dagens Europa.

*

Se talen i YouTube: Vaclav Klaus och Nigel Farage

*