En mamma sköts till döds på öppen gata i Malmö igår. Som vanligt stod politiker i medierna för att beklaga och fördöma. Det är pinsamt. Politiken fullföljer inte sin absolut viktigaste uppgift: skydda medborgarna!

”Sverige är i lågintensivt krig”, skrev författaren Björn Ranelid i en mycket uppmärksammad debattartikel i somras.

Ja, vem kan säga emot när en mamma med en bebis i famnen skjuts i huvudet på öppen gata i Malmö inför många vittnen en vanlig måndagsförmiddag?

Olika etablissemang föraktar människors oro. Justitieminister Morgan Johansson (S) länkade nyligen till en artikel där det ansågs att straff mot brottslingar inte är svaret, utan att man ska gulla mer i skolan.

Det är ju denna världsfrånvända galenskap som resulterar i den utveckling vi kan följa dagligen.

Regeringen gnäller och gråter nu när deras politik fullständigt havererat.

Vi måste få politiker som förstår vad ledarskap är. Politiker som lägger all energi på att ta fram åtgärder som återskapar lag och ordning på gatorna.

En av de viktigaste punkterna på den listan är att sluta göra gärningsmän till offer som man tycker synd om. Den rådande galna moralsynen har impregnerat hela det offentliga Sverige och måste ryckas upp med rötterna.

Det är inte synd om den som tillgriper hot och våld. De som agerar så ska ses som de kräk de är. Inte några som samhället ska vara snälla mot och dalta med.

Ett konkret exempel på vilket samhälle vi får när ”snällismen” råder, framgår i Tove Lifvendahls ledarkolumn i Svenska Dagbladet om Filip, 13, och hans familj som känner sig tvingade att flytta från Uppsala eftersom de inte får stöd från det offentliga mot trakasserier från ungdomsgäng.

Till och med polisen ger rådet till den utsatta familjen: ”Flytta är bästa lösningen”. Så agerar inte en fungerande rättsstat!

Aftonbladet berättar om ett annat fall idag: Anmälde rån – då försökte gänget knivmörda honom. Trots knivhugg, dödshot och övergrepp i rättssak får den 18-åring som rånades inget som helst stöd av polis och myndigheter: “När polisen kom så gick jag efter ned mot där tågen går, och då gick han som knivhögg mig med händerna i jackfickorna och så gick han bakom polisen och log emot mig. Som att polisen skiter i mig och att dom skyddar honom, men det var han som knivhögg mig och polisen gjorde ingenting”.

Berättelserna visar att den svenska rättsstaten har fallit. De kriminella tar nu över landet, bit efter bit.

För att häva utvecklingen måste vi få makthavare inom politik och myndigheter som förstår allvaret och att den rådande moralsyn om att vara snälla mot kriminella måste brytas – på alla plan.