Nu kan inte Sverige längre kritisera andra länder där ministrar sparkar statstjänstemän av partipolitiska skäl. Riksdagen har nu godkänt denna form av maktmissbruk i Sverige.
Det är skandal att socialförsäkringsminister Annika Strandhäll inte avsattes av riksdagen i gårdagens misstroendeomröstning. Tre starka skäl fanns för riksdagen att ge Strandhäll foten:
- Bevisen för att ministern sparkade Försäkringskassans generaldirektör för att göra henne till syndabock för de hårdare tolkningarna för sjukpenningen är uppenbara.
- Socialdepartementet har med illa förtäckta hot försökt att hindra Försäkringskassan från att lämna ut uppgifter till medier.
- Flera tjänstemän i ledningen för Försäkringskassan har anklagat Strandhäll för att ljuga för Konstitutionsutskottet i frågan.
Det är uppenbart fråga om maktmissbruk. Men det gick inte att få ihop en riksdagsmajoritet för att fälla ministern.
Nu får svenska myndigheter se upp. S-ledda regeringen kan sparka de som inte följer socialdemokratiska synpunkter.
Det är just anklagelser om sådant agerande, om att partipolitisera statsförvaltningen, som riktats mot Kaczyńskis regeringsparti i Polen och Viktor Orbáns regering i Ungern.
Nu har Sverige en vänsterregering och inte konservativ, så EU kommer säkert att se mellan fingrarna med det svenska maktmissbruket. Men om man skulle behandla Sverige enligt samma mönster som Ungern och Polen borde utredning startats om Sverige ska förlora sin rösträtt i EU.
Det som förvärrar skandalen är att skälet till maktmissbruket är att regeringen ville dölja nedskärningar i svenska trygghetssystemen som krävs därför att migrationen kostar allt mer, något som Henrik Vinge (SD) tog upp i röstförklaringen i riksdagen (se här).
Det är alltså ett dubbelt svek mot Sverige som S-ledda regeringen och dess stödparti Centerpartiet ägnar sig åt. Först accepterar man att sanningen försöker döljas om migrationens kostnader och negativa effekter för tryggheten, sedan accepterar man det maktmissbruk som äger rum för att uppnå mörkläggningen.