Han menade att den svenska romanen hade fastnat i ett slags socialrealism, och att kritiken bara bedömde om åsikterna var de rätta, i stället för att se till de estetiska kvalitéerna. Litteraturkritikern Mats Gellerfelt blev 64 år. Kritikern var tidigare en vördnadsbjudande företeelse. En som genom sina kunskaper och personliga omdöme kunde påverka den läsande […]
Horace Engdahl har länge odlat fragmentgenren. Det fanns åtskilligt av intresse också i de tidigare samlingarna, men den senaste boken Den sista grisen (Bonniers 2016) markerar ändå ett slags nytändning. Här finns en ny frispråkighet, ett slags frihet från länge upprätthållna hämningar, en mask som har fallit. Först något om själva ordet fragment. Horace Engdahls […]
Många förväntar sig nog att en serie över svenska konservativa skall innehålla en artikel om historikern, poeten, vältalaren, musikern och filosofen Erik Gustaf Geijer (1783-1847). Samtidigt är Geijers förhållande till konservatismen inte oproblematiskt, hans avfall till liberalismen år 1838 torde tillhöra svensk idéhistorias mest bekanta händelser. För att precisera Geijers förhållande till konservatismen måste en […]
”Bort gå de, stumma skrida de, en efter en till skuggornas dal.” Det tillhör existensens obestridliga realiteter att de gamle en efter en går in i evigheten och lämnar oss övriga åt vårt öde. Den 31 mars 2016 var det nobelpristagaren Imre Kertész tur att falla ifrån. Hans varningar för islam och oro över Europas […]
Ernst Brunner har alltmer gått från att vara en omhuldad kulturpersonlighet till att bli en outsider. Jag kan inte heller tycka att hans inriktning på senare tid varit helt konstruktiv – greppet att ge ut fria romaner om historiska personer, som t.ex. Karl XII, och försälja det som historisk sanning är helt enkelt inte någon […]
Det socialdemokratiska arvet måste ses med urskillning. Vid sidan av kulturradikalism och jämlikhetsraseri fanns det också mer positiva tendenser. I flera tidigare artiklar i denna publikation har jag försökt att nyanserat diskutera socialdemokratins olika sidor. Nu är turen kommen till Erik Hedén (1875-1925), en socialdemokrat som i allra högsta grad vårdade och försvarade det klassiska […]
Satiren är en svår konst. Särskilt den politiska satiren. Många är kallade, men få är utvalda. Det blir helt enkelt oftast inte så roligt. En mästare i genren var dock Gunnar Unger (1915-1976) som under pseudonymen Sagittarius alltsedan 50-talet excellerade i denna genre i Svenska Dagbladet. Att detta skedde med konservativa förtecken gjorde knappast saken […]
Det är självklart att Stig Strömholms (f. 1931) memoarer bör påräkna intresse. Knappast någon har hunnit med mer i sitt liv. Professor emeritus i juridik, rektor emeritus för Uppsala Universitet, kulturskribent, författare, medlem i mängder av svenska och utländska akademier och sällskap, är bara några möjliga titlar. Att han dessutom, vilket tyvärr gäller få samtida […]
Svenska Akademins äldsta medlem, Gunnel Vallquist (f. 1918), har lämnat jordelivet. Som själv verksam översättare har Vallquist en särskild plats i mitt minne. Hon har som få andra förkroppsligat och givit ett ansikte åt översättaryrket, särskilt stor uppmärksamhet har hennes Proust-översättning fått. Vallquist var på många sätt en främmande fågel i svenskt kulturliv. Hennes litterära […]
Platsar Erik Wellander (1884-1977) i en serie om svenska konservativa? För de flesta är han nog, om över huvud taget bekant, känd för sina språkvårdande insatser, särskilt som författare till Riktig svenska (första uppl. 1939). Vid sidan av att språkförsvaret tillhör konservatismens och nationalismens angelägnaste uppgifter, bör det också påpekas att Wellander själv såg ett […]