Nooshi Dadgostar hade svårt att dölja sin kommunistiska ådra när hon blev intervjuad i P1:s partiledarutfrågning i veckan. Envist kallade hon skattesänkningar för ”bidrag”, vilket är ett naturligt sätt att uttrycka sig på om man anser att alla pengar är statens pengar. Precis så som kommunismen förespråkar. Även de kommunistiska planekonomiska inslagen framträdde klart. Hon nämnde gärna och ofta ord som ”marknad” och ”konkurrens” men som skulle justeras med regleringar och begränsningar.
Till exempel uttryckte Nooshi Dadgostar att både livsmedelsjättarna och fastighetsägarna ”rånade” folket. ”Sverige har extremt höga matpriser”, hävdade Dadgostar, trots att P1:s reportrar påpekade att matpriserna i Sverige är lägst i Norden. Och hyrorna är skyhöga, sa hon. Att fastighetsägarna har fördubblat sina kostnader under de senaste åren och därmed varit tvungna att höja hyrorna var inget som Dadgostar kände någon förståelse för. Priserna i den ena branschen, livsmedelsbranschen, skulle hon ändra på genom att göra det enklare att bli matbutiksinnehavare. Och den andra branschen, den om fastigheter, skulle hon reglera genom att göra det svårare att bli fastighetsägare. Logik? Nä, men vad var att vänta när en vänsterpartist ska försöka beskriva sin politik.
Så där höll det på i 45 minuter. Flum blandat med kommunism. Och än värre blev det när Vänsterpartiets svaghet för terrorism kom på tapeten, bland annat alla supportbreven som Vänsterpartiets riksdagsledamöter har skickat till terrordömda fångar, vilket Expressen nyligen avslöjat. Då ville Dadgostar inte ta något ansvar. Alla frågor om vad partiet hade gjort för att gå till botten med hur många brev som har skickats, varför det gjordes och av vilka, försökte hon avleda genom att gång på gång svara med att ”man får titta närmare på det”, eller ”man får undersöka det”. Vem denna ”man” var eller är förtydligades aldrig.
Men i Nooshi Dadgostars vaga svar fanns ändå ett tydligt besked: att hon som partiledare varken ville eller ansåg att hon skulle ta något ansvar. För henne är det viktigare att skydda sina egna än att förklara för svenska folket var på skalan av terrorromantisering Vänsterpartiet befinner sig. Av hennes svävande svar kan man dra slutsatsen att läget är illa, riktigt illa, bland partiets riksdagsledamöter. Att sympatisera med terrorister, Hamas-anhängare och antisemiter tycks vara så pass utbrett hos henne och bland hennes närmaste att Dadgostar inte ens ser det som ett problem.
Som kommunist ska alla problem lösas genom att ta mer pengar från folket. Hur mycket ville hon inte säga. Förmodligen för att det helt enkelt inte finns några övre gränser för hur mycket skatt som Vänsterpartiet kommunisterna kan tänkas vilja håva in. Det är, enligt Dadgostar, miljardärerna som ska betala ”mer”. Eller rättare sagt, de hundratals miljoner som var och en(!) av dessa få personer redan mycket vänligt betalar in i skatt varje år ska betala ännu mer. Varför förtydligades aldrig, inte heller i gårdagens intervju på P1. I stället fick Dadgostar återigen chansen att prata om ekonomi som ett nollsummespel, när den ene blir rik blir den andra fattigare, vilket är en tanke som många på vänsterkanten faktiskt tror på. Lika dumt som att tro att jorden är platt. Att staten hindrar människor från att bli rika, vilket faktiskt är konsekvensen av höga skatter, fungerar kanske i två, tre år. Sedan drar de rika, och även de unga som har ambitionen att bli rika. Titta på Sverige på 70-talet. Alla de rika drog – och de kom aldrig tillbaka. Titta på Norge i nutid. De införde förmögenhetsskatt, de rika stack, och unga entreprenörer rekommenderas i dag att flytta så snart de har en bärande affärsidé. Detta är alltså eftersträvansvärt, anser Dadgostar. Hon vill helt enkelt inte ha några stora skattebetalare i Sverige. Eller?
Nooshi Dadgostar må vara vag och svag i sina svar. Men den kommunistiska läggningen var hon i alla fall inte otydlig med.