Sex månader har passerat sedan den islamiska regimen, på order av ayatollah Ali Khamenei, beordrade en brutal massaker på den iranska befolkningen som i januari protesterade mot regimen.
Med tillgång till internet igen i Iran har ytterligare uppgifter framkommit om massakern, där uppemot 40 000 iranier mördades på två dagar. Identiteterna på offren och regimstyrkornas metoder har uppdagats och spridits av flera medier.
En stad i Iran som drabbades hårt av regimens attacker i januari är Isfahan. Iran International TV har tagit del av den iranska polisens kommunikation natten mellan den 8 och 9 januari.
Poliser som var positionerade i staden frågade om de fick tillstånd att använda sina Kalasjnikovs, som är automatgevär med militärklassad ammunition. Poliserna fick omedelbart tillstånd att använda dödligt våld. Poliserna uppmanade varandra att inte visa någon som helst nåd.
Ett polisbefäl gav senare följande råd: ”Ett råd till samtliga: Berätta inte vart ni för de tillfångatagna. Säg inget till deras familjer eller anhöriga. När deras vänner frågar, säg att ni inte vet var de har förts.”
En av demonstranterna som mördades i Isfahan var doktor Mohammad Hassan, en 36-årig matematiker och universitetslektor som beskrivs som familjen Hassans pelare.
Kvällen före den 9 januari firade Mohammad Hassan och hans familj hans fyraårige son. Efter födelsedagsfirandet gick Hassan och hans bror ut på gatorna i Isfahan, men bara brodern överlevde den brutala attacken från regimen.
”Den natten blev Mohammad Hassan skjuten bakifrån rakt genom hjärtat, mitt framför mina ögon och mina föräldrars ögon. Vi skyndade oss till sjukhuset med all vår kraft, men det var redan för sent. Alla försök att rädda honom var förgäves”, berättade brodern för The Jerusalem Post.
Mörkret fortsätter i staden Isfahan när regimens styrkor satte upp en lyftkran vid Alikhani-torget. Timmar senare hängdes flera demonstranter som greps under januariprotesterna. Folksamlingar bildades runt torget och försökte stoppa avrättningen, men regimens styrkor avfyrade skott och tvingade bort dem.
”En förödande natt i Iran där modiga iranier återigen gick ut på gatorna för att protestera mot förestående offentliga avrättningar i Isfahan. Regimen genomförde tre avrättningar och ett flertal demonstranter som protesterade attackerades”, skriver samhällsdebattören Emily Schrader på sociala medier om avrättningen.
En annan plats som blivit central i rapporteringen om massakern i januari är Ighadir-sjukhuset i östra Teheran. Sjukhusets bårhus, som bara rymmer fem kroppar, blev genast överfullt. Enligt uppgifter frånkällor kopplade till sjukhuset togs ett hundratal skadade personer och nära fyrtio döda kroppar in. Sjukhusets kapacitet påverkades så kraftigt att flera döda kroppar fick läggas i en gränd eller staplas på varandra tills vidare.
”En sjukhusanställd beskrev en flicka med långt hår under en duk, huvudet avskuret och kroppen saknad. En anställd som såg platsen kunde inte återvända till arbetet på två dagar, sa källan. Ett annat vittne sa att en äldre sjukhusvakt drabbades av en dödlig hjärtattack efter att ha sett en huvudlös kropp”, skriver Iran International TV.
Efter de värsta massakrerna i modern iransk historia visar det shiamuslimska prästerskapet, tillsammans med revolutionsgardet, att de är villiga att göra vad som helst för att behålla makten.
För regimen är inte folket viktigt, utan den islamiska tron på den tolfte imamens återkomst. Folket ses som ett problem i deras ögon, ett folk de håller som gisslan för att förverkliga sina extremistiska drömmar.
Christoffer Jonsson
Medlem i Kristdemokraternas ungdomsförbund och samhällsdebattör
X: @kurrejonsson