Ardalan Shekarabi kom till Sverige som flykting. Det var förmodligen hans mor som valde Sverige. Inte för dess väder. Inte för dess vackra natur. Inte för att marken under några få månader om året kunde vara skön och mjuk att gå på. Hon valde Sverige för människorna som bodde i Sverige, och framförallt för de som hade bott i Sverige och som inte längre levde, de som tidigare hade byggt landet till vad det var när Shekarabis mamma valde att fly till Sverige. Det var till det svenska hon sökte sig till. Till svenska värderingar. Till den svenska tryggheten. Till svenskarna som under generationer hade skapat ett fantastiskt land med generös välfärd och högt välstånd. Hon ville fly bort från det som hon en gång uppfattade som deras, till det som vi nu anser är vårt. Till det svenska.
Men nu, 38 år senare, när andra påpekar det värdefulla med det svenska blir Shekarabi arg. Han blir riktigt upprörd. Han säger i en videosnutt på Instagram att de som förespråkar det svenska inte är svenskar. De är rasister. Det är sverigedemokrater och andra, säger han. Som kommentar skriver han: ”Dags att ta tillbaka vårt land från rasisterna.” En krigsförklaring, skulle man kunna tolka det som. Mot det som hans mamma en gång ansåg var det absolut bästa för henne och hennes då 8-åriga son.
Man skulle kunna ta Shekarabis arroganta påstående med en klackspark. Som ytterligare en dumhet från en obildad sosse. Men den är inte isolerad, eller sällsynt av sitt slag. Och den är inte sagd utan eftertanke. Problemet är att Shekarabi inte är ensam om att tycka att grindvakterna av det svenska ska tas bort och tystas ner. De är ganska många som tycker så. Och den inställningen har god potential att öka lavinartat om Shekarabi och hans parti vinner valet, när invandringen ökar igen, lär många fler ansluta sig till falangen. Att förakta och radera det svenska kräver mindre kraft än att anamma det. Därför är det så mycket lättare att bara följa med i Shekarabis ord. Och då kan Magdalena Andersson och de andra sossarna snacka om att ”Sverige ska bli mer som Sverige” hur många gånger som helst. Men det betyder inte det som vi svenskar tror och hoppas att det betyder. Det betyder det som Shekarabi ger uttryck för. Att Sverige ska fortsätta omvandlingen från det svenska till ett mångkulturellt land. Till ett land där etniska svenskar blir i minoritet. Där språken varierar och kulturen likaså.
Med Shekarabis synsätt kommer svenskarna att förlora sitt enda egna land. Många kommer att sörja. Kanske även Shekarabi själv. Men tårar och ånger kommer inte att hjälpa. Att sudda bort det svenska, ett projekt som Shekarabi och hans likatänkande startade, är för alltid irreparabelt. Det är därför det är så upprörande, det han säger. Det är därför vi ska ta hans ord på allvar. För om Shekarabi får som han vill, har vi svenskar inte längre något eget land.