Stram migrationspolitik är något som Socialdemokraterna och Magdalena Andersson påstår sig stå för. Men den har redan visat sig inte vara särskilt stram.
Efter det fruktansvärda mordet på fotbollssupportern och polismannen Christian Zedig i Köpenhamn – där en invandrare, tidigare dömd för mordförsök, är misstänkt och häktat – ville den konservativa gruppen ECR (där bl a SD ingår) debattera den grova brottslighet som begås av invandrargäng i EU-parlamentet. Socialdemokraterna, vänstern och de gröna röstade emot. De ville inte diskutera frågan. De var inte intresserade av att höra vad den typen av attacker påverkar Europa och säkerheten i EU.*
Vänstern, med Socialdemokraterna i spetsen, väljer med andra ord hellre att blunda för problemet än att prata om det. Man kan undra hur Socialdemokraterna hade tänkt att lösa den här typen av samhällsproblem, som dessutom är en direkt konsekvens av en politik förd av framförallt politiker på vänstersidan, om de inte ens vill prata om det.
Även när EU skulle rösta om en striktare återvandringspolitik, ett förslag som syftar till att stoppa framväxten av skuggsamhällen i Europa, lade Socialdemokraterna ner sina röster.
På en scen i Almedalen fick Socialdemokraternas EU-ledamot Helene Fritzon frågan om detta verkligen var sant. Hade S verkligen lagt ner sina röster i EU när de samtidigt hemma i Sverige hävdar att de är för en stram migrationspolitik? Jo, det stämde, intygar Fritzon. Varför då? Det är inte humant, var hennes argument.
Human gentemot vem? kan man undra. Det är en följdfråga som Fritzon inte fick. Vems intressen ska de svenska politikerna främst bevaka och skydda? De svenska eller hela världens befolkning? De flesta, med handen på hjärtat, skulle svara det förstnämnda. Men det gör inte Socialdemokraterna. För Helene Fritzon, Morgan Johansson och Magdalena Andersson är det världens intressen som går före de svenska. Det är också därför som S inte kan föra en stram migrationspolitik.
Det sägs ofta att man inte ska göra politik av andras sorger och tragedier. Det är korrekt. Men det innebär inte att politiker ska låta bli att tala om de samhällsproblem som faktiskt finns. En politiker som blundar för livshotande problem är ingen politiker. Han eller hon är bara en fegis som borde söka sig ett annat jobb.
Snart är det val, och skulle det falla sig så illa att det blir Magdalena Andersson som får äran att bilda regering kommer det att krävas en hel del eftergifter från Socialdemokraternas sida, och migrationspolitiken lär vara en av de första posterna som offras vid förhandlingsbordet. Precis det som skedde när S satte sig i en regering ihop med MP 2014.
Så redan nu, vet vi att det INTE blir en stram migrationspolitik. För det vill varken C, MP eller V. Och vis av erfarenhet hur S agerat historiskt och hur de numera agerar i EU är det uppenbart att det blir en migrationspolitik som mer liknar den vi hade kring 2015, generös, och kostsam, än den vi har idag.
Det är också värt att tillägga att referensramarna hos S är annorlunda jämfört med dagens regering. Morgan Johansson och många andra socialdemokrater skryter ofta om att det var de som fick ner asylansökningarna till ”EU:s miniminivå” på 20 000 om året – att jämföra med dagens söktryck på omkring 300 personer i månaden. Kontrasten talar sitt tydliga språk vad Socialdemokraterna anser vara en ”stram migrationspolitik”. Och notan för Socialdemokraternas icke-strama migrationspolitik, den får det svenska folket stå för, vare sig de vill det eller inte. Det viktigaste för S är att de tar tillbaka makten.
*Trots att S valde att säga nej till debatten, genomfördes debatten på måndagskvällen.