Regeringen gick nyligen ut med nyheten att de tillsätter en statlig utredning i syfte att granska islamismens spridning i Sverige. Utredningsgruppen leds av terrorforskaren Magnus Ranstorp.
”Vi behöver en djupare förståelse för hur radikala och antidemokratiska idéer påverkar människor och samhällsgemenskapen. Sverige ska stå starkt i försvaret av demokrati, jämställdhet och individens frihet”, sade utbildnings- och integrationsminister Simona Mohamsson.
Utredningen mottogs väl av flera, men inte av Aftonbladets ledarredaktion med Anders Lindberg i spetsen. Han menar att ”Tidö verkar vilja skapa en rejäl konflikt med Sveriges muslimer”.
Den enda som drar paralleller mellan islamism och Sveriges alla muslimer är emellertid Anders Lindberg själv. Han talar om att ”de kommer drabbas” och att regeringen vill provocera Sveriges muslimer. Lindberg drar därmed felaktiga slutsatser redan från början när han utgår ifrån att utredningen skulle drabba samtliga muslimer i Sverige.
Muslimer i Sverige som inte strävar efter sharia eller politisk islam drabbas själva hårt av religiös radikalisering. De första som blir måltavlor för islamistiska organisationer är just muslimer, särskilt i utsatta områden där radikaliseringen bland olika extremistiska rörelser ökar kraftigt.
Det Lindberg visar är att han egentligen inte står på muslimernas sida. Istället agerar han som en nyttig idiot åt de islamistiska krafterna som vill sprida sin fientliga ideologi i Sverige – och det via sin stora plattform på Aftonbladets ledarredaktion.
Flera tidningar har avslöjat en radikaliseringsprocess i moskéer där imamer har uttryckt antisemitiska konspirationsteorier, sörjt islamistiska terrorledare eller uppmuntrat till misshandel av sina fruar.
Imam Ali-moskén i Järfälla, som enligt Säkerhetspolisen har kopplingar till den islamistiska regimen i Iran, sörjde ayatollah Khamenei, medan andra moskéer rapporterades sörja Hamas-ledare.
Även på politisk nivå har dessa värderingar funnits.
Expressens granskning av Vänsterpartiets kandidater som hyllade Hamas, förringade Förintelsen och spred antisemitiska konspirationsteorier visar på islamismens infiltration av svensk politik.
Ovanstående exempel visar på en form av radikalisering i Sverige som majoritetssamhället måste agera mot. Om den inte motarbetas i tid riskerar den att växa.
Anders Lindberg försöker framställa utredningen som ett kulturkrig där regeringen söker konflikt med muslimer. Men det handlar inte om det. Det handlar om en värderingskonflikt som det svenska samhället måste våga ta.
Det är en konflikt Lindberg vägrar att ta, vilket han visade tydligt förra året när han reagerade på Frankrikes rapport om hur islamister fått fotfäste i Sverige och hur Muslimska brödraskapet har kopplingar hit.
När utrikesminister Maria Malmer Stenergard kommenterade rapporten som nämnde Socialdemokraterna, började Lindberg genast att förflytta fokus och relativisera:
”Jag tycker inte landets utrikesminister ska bli Twitter-krigare. Även om hennes parti kollapsar i opinionen just nu. Det kommer en dag i morgon också”, skrev han på X.
Varför vill Lindberg förringa allvaret i en utländsk rapport om islamismens spridning i Sverige och regeringens arbete mot det?
Christoffer Jonsson
Medlem i Kristdemokraternas ungdomsförbund och samhällsdebattör
X: @kurrejonsson