Dubbelmoral, hyckleri eller bara vanlig sosse-arrogans. Det finns många träffsäkra sätt att beskriva Magdalena Anderssons skattemoral. Det är Timbro som avslöjat att hon och hennes man gör precis som de flesta andra företagare: De skatteplanerar. Tillsammans har makarna sparat drygt 800 000 kronor under de senaste fyra åren, eller uttryckt på det vis som Magdalena Andersson själv föredrar, fått en skattesänkning på 16 700 kronor i månaden.
Nu handlar det om Magdalena Anderssons makes enmansbolag Richard Friberg Economics AB, som under åren har haft intäkter för olika konsulttjänster. Antingen i egenskap av ekonom, när han inte forskar på Handelshögskolan i Stockholm, eller för hobbyliknande uppdrag inom musik- och scenkonst. Hur intäkterna sen ska plockas ut ur bolaget hade makarna Andersson-Friberg kunnat sätta sig ner vid köksbordet och funderat på. Även om Magdalena Andersson påstår sig inte vilja ägna sig åt så triviala saker som hushållsekonomi, vet hon mycket väl att valet står mellan två alternativ: antingen lön med ett påslag på 31 procent i arbetsgivaravgifter, eller utdelning med en skatt på 20 procent. Makarna valde det sistnämnda och slapp därmed också kommunalskatt och statlig inkomstskatt. Bingo, ur ett privatekonomiskt perspektiv, men det är också det alternativ som står längst ifrån de socialdemokratiska skatteprinciperna.
Som Timbro riktigt påpekar är detta inte olagligt, men det är just dessa regler som Magdalena Andersson återkommande har kritiserat. Hon har kallat 3:12-reglerna ”orimligt förmånliga” och vid upprepade tillfällen krävt att denna form av ”inkomstomvandling” måste stoppas. Att föregå med gott exempel och visa att det är ballt att betala skatt är däremot inget som hushållet Andersson-Friberg verkar vilja skylta med. De skatteplanerar, precis som alla andra gör när tillfället ges.
Andersson har länge hävdat sig vara upprörd över utdelningsreglerna. I en riksdagsdebatt 2017 lyfte hon fram det hon ansåg orimligt: att en egenföretagare kunde sänka sin skatt med 100 000 kronor om året med hjälp av dessa regler, något en läkare inte kunde göra. Nu gör hennes make precis detsamma, fast sparar 200 000 kronor om året, till direkt fördel för Magdalena Andersson själv. Då är det tydligen en annan sak.
Det är lätt att vara principfast från en politisk topposition. Det är tydligen betydligt svårare när det handlar om de egna pengarna. Även om man är sosse. Men det är magstarkt, som kräver en stor portion arrogans, att i åratal peka finger åt företagare som utnyttjat fördelaktiga skatteregler samtidigt som man själv, eller ens make, gör exakt samma sak. Som sagt, det är inte olagligt det Magdalena Anderssons hushåll pysslar med, men det är definitivt en uppvisning av en dubbelmoral som är det sista man vill se hos en av landets mest inflytelserika politiker.