S-styrda Stockholms stad har kommit på en snilleblixt. De ska ”satsa” 100 miljoner kronor för att locka tillbaka företagen till Kista. Det meddelar Karin Wanngård, socialdemokratiskt finansborgarråd i Stockholm, stolt på Facebook. Att detta med allra största sannolikhet är totalt bortkastade pengar tycks inte ha slagit Wanngård.
Hon skriver att Stockholms-S nu tar ”nästa steg för att stärka Kistas framtid. Att låta utvecklingen fortsätta åt fel håll är inget alternativ. Kista ska inte bli en plats som människor lämnar – det ska vara en plats dit företag vill flytta, investera och växa.” Vad bra. Men vad tänker Wanngård göra med alla hundra miljoner? Det kan man undra, och varför har Kista blivit ”en plats som människor lämnat” är också en fråga som hon låter stå obesvarad. Fast de flesta som följt med i debatten vet svaret. De vet vad skälet är till att företagen flytt från Kista.
Det var otryggheten för de anställda till och från jobbet som gjorde att ett av Kistas största bolag, Ericsson, valde att lämna området. Det tiger sossen Karin Wanngård stilla om. Likaså att problemen är något som Socialdemokraterna själva har skapat genom sin långvariga vurm för det som de tidigare kallade mångkultur. Ett stenkast från Kista ligger nämligen Rinkeby och Tensta, där andelen med utländsk bakgrund ligger på över 90%. Och den som besöker Kista centrum eller närliggande Mall of Scandinavia inser att den siffran knappast kan vara överdriven. Grov gängkriminalitet i området runt Kista är också en orosfaktor, vilket även det är en direkt konsekvens av Socialdemokraternas aningslösa migrationspolitik. Också bland de boende i Kista är otryggheten hög. Nästan hälften av invånarna i Kista har i trygghetsmätningar uppgett att de känner sig otrygga när de vistas ute i sitt eget närområde under kvällstid.
Fast nu ska Karin Wanngård ändra på det. Med exakt hundra miljoner ska problemet vara löst. Hur och vad är oklart. Kanske med en mur? Eller med övervakningskameror? Nä, förmodligen inte. Det blir så klart samtal, många samtal, så kallade trygghetsskapande samtal, där S bjuder på saft, bulle och kramar. Och vips ska företagen komma tillbaka. Och alla är trygga och nöjda igen. Härligt.
Men hur ska hon ha råd? För skatten är redan höjd, i Sveriges ekonomiskt starkaste och största kommun. Så där finns det inte mer pengar att hämta. Det blir till att låna. Lite till. Likt S-Stockholm är så bra på, och gör flitigt varje dag. En ny lånemiljon i timmen, snittar staden på. Med S-logisk matematik blir det bara en arbetsveckas lånejobb och det hela är ”betalat och klart”. Som hittat. Att ingen kommit på det tidigare…
Med andra ord är det ingenting som är nytt. Socialdemokraterna kör på som de brukar. På nationell såväl som kommunal nivå. Först för de en dålig, för att inte säga skadlig, politik. Utkomsten blir haveri och allmän oordning. Men det låtsas man inte om, och tar heller inget ansvar för. Sen påstår man att man vill lösa problemen. I det här fallet med alla de människor som inte sköter sig och som Socialdemokraterna med varm hand har välkomnat, genom att ta mer pengar från de som sköter sig. En obegriplig logik, kan man tycka. Men det funkar. För man har medierna på sin sida. Då kan man saluföra hur många dumheter som helst.
Att försöka rädda Kista som ett kreativt och välkomnande företagscentrum med den slumpmässigt valda summan – 100 miljoner – är lika dumt som det låter. Det är att kasta pengarna i sjön. Det hade till och med varit bättre. Då hade det åtminstone funnits en chans att fiska upp dem igen.