”Tvångsblandning? Ja tack!” är rubriken på socialdemokraten Simon Ekegrens text i vänsterblaskan, tillika mediestödsslukaren, ETC.
Simon Ekegren jobbar för Socialdemokraterna och har till uppgift att skriva insändare om Socialdemokraternas politik. Hans texter publiceras återkommande i DN, Aftonbladet, ETC och andra vänstertidningar.
I ETC-artikeln om tvångsblandningen berättar han öppenhjärtigt om hur lycklig han blev när han första gången fick höra om förslaget. Han refererar till sin barndom. Den var traumatisk. Det var altaner, tulpaner och flaggstänger, som han uttrycker det. Eller som man brukar säga: villa, Volvo och vovve. I hans fall var det katter. Men det var hemskt. För alla runtomkring strävade åt samma håll, att utbilda sig och tjäna pengar. Det var inga mål som han ville förena sig med. För han hade, och har, röda värderingar.
Vad Simon Ekegren skriver är att han ogillar att bo ihop med människor som är strävsamma, som jobbar hårt och därmed bidrar till ett rikare och bättre Sverige. Som gör att välståndet i Sverige kan öka och att välfärden kan förbättras och utvecklas. Allt det där föraktar sossen Simon Ekegren. Det är blåbruna värderingar, skriver han uttryckligen. Med andra ord trivs Simon Ekegren bättre ihop med den andra typen av människa, den som inte har några mål och ambitioner. Den som hellre vill leva på andra.
Detta är alltså en text där Socialdemokraterna är avsändare. Budskapet är tydligt. Den som gör rätt för sig, ser till att ha sin ekonomi i ordning, den som klipper sin gräsmatta och målar sin fasad, ska föraktas och bespottas. Hur, eller hellre, ihop med vilka, har Ekegren och hans S-kollegor tänkt att bygga sitt välfärdsland Sverige om de som betalar skatterna ska fulas ut, och som, efter att tvångsblandningen har blivit genomförd, tvingas ut?
Förutom att Ekegren avslöjar att avsikterna med Socialdemokraternas tvångsblandningsidé verkligen är lika illa som den låter, blottlägger han också att den socialdemokratiska naiviteten finns kvar där än – den som partiet återkommande bortförklarade sina många felbeslut med, och som har kostat Sverige och svenskarna tusentals miljarder skattekronor och en förlorad trygghet. För vi ska veta, skriver Ekegren förmanande, att ”alla i våra villaområden måste förstå är att långgrannen i orten på andra sidan stan är lika svensk som grannen i huset bredvid”. I tron att han sätter sina politiska motståndare på plats, skriver han svart på vitt hur naiva och okunniga Socialdemokraterna är. Lika lite som Ekegren skulle bli japan ifall han flyttade till Japan, blir de som flyttar till Sverige svenskar. Det är logiskt. Alla begriper detta. Alla förutom Sveriges socialdemokrater.
Simon Ekegren avslutar sin text med att ge ytterligare en känga till villaägarna, de blåbruna. Det är de som sätter stopp för tvångsblandningen. De är både envisa och trångsynta som inte förstår, skriver Ekegren. ”Låt tvångsblandningen laga detta trasiga land!” är hans avslutningsord.
Men inget ont som inte har något gott med sig. Vi får tacka för Simon Ekegrens och Socialdemokraternas ETC-text. Efter att ha läst den är det ingen längre som kan tro att Socialdemokraternas idé om tvångsblandning är ett påhitt. Om Socialdemokraterna vinner valet blir den verklighet. Då ska villaägarna få många, många nya grannar – vare sig de vill det eller inte.