Den 14 maj 2026 vaknade Socialdemokraterna. Då upptäckte deras rättspolitiska talesperson Teresa Carvalho att gängbrottsligheten hade bitit sig in i den svenska välfärden. Hon var såklart upprörd, kanske inte över att det hade skett, utan över att regeringen inte hade gjort något åt saken, som hon påstår. I ett debattinlägg i Expressen skriver hon att ”Sverige ska inte vara ett land där kriminella nätverk kan sko sig och bygga makt och förmögenheter på våra gemensamma skattepengar och välfärd.” Det är bra att även Socialdemokraterna nu äntligen kommit fram till detta självklara.
Men att skriva en sådan debattartikel, som socialdemokrat, är magstarkt. Antingen är Teresa Carvalho illa insatt i sitt eget ämbete, eller så följer hon Socialdemokraternas valstrategi, den som går ut på att historien började år 2022 då Tidöregeringen tog över. För en socialdemokrat började det politiska ansvaret då. Allt före 2022 finns inte. Trots att de innehaft makten i 70 av de senaste 100 åren tar de noll ansvar för vad som hände dessförinnan.
Sanningen är att Socialdemokraterna var snubblande nära samma insikt för drygt tio år sedan. Då rattade Stefan Löfven och Morgan Johansson Justitiedepartementet, det senare mest från sitt Twitterkonto. En utredning hann de tillsätta, daterad september 2015, under namnet ”Ett starkare skydd för välfärdssystemen”. Man hade blivit varse om att kriminella nätverk använde företag för att begå sina brott. Utredningen möttes snabbt av kritik. Åtgärderna var i vanlig socialdemokratisk ordning otillräckliga: höjda maxstraff, förlängd preskriptionstid och utökad underrättelseskyldighet. Lama förslag som knappt påverkade brottsligheten alls. Under deras åtta år vid makten trefaldigades antalet misstänkta för bidragsbrott, samtidigt som uppklarningen förblev låg.
Det var först efter Tidöregeringens ankomst som det började hända saker på riktigt. Den 1 januari 2024 inrättades Utbetalningsmyndigheten, en helt ny myndighet som samordnar och granskar statliga välfärdsutbetalningar. Sekretessen mellan myndigheter hävdes. Sedan den 1 juli 2024 är myndigheter, kommuner och a-kassor skyldiga att dela information med varandra för att motverka felaktiga utbetalningar. Tidigare var sekretessreglerna ett stort hinder för att avslöja kriminella som utnyttjade flera system samtidigt. Regeringen gav även tre skolmyndigheter, Skolinspektionen, Skolverket och Specialpedagogiska skolmyndigheten, i uppdrag att motverka felaktiga utbetalningar och att stänga ute kriminella och olämpliga aktörer från skolväsendet. IVO har sedan 2024 fått ett förstärkt tillsynsuppdrag och återkallar nu aktivt tillstånd inom personlig assistans, samtidigt som HVB-hem, stödboenden, vårdcentraler och tandvård granskas mer systematiskt.
Anna Tenje (M), äldre- och socialförsäkringsminister, är märkbart irriterad och har goda skäl att vara det. I ett repliksvar i Expressen skriver hon till den nyvaknade socialdemokraten Teresa Carvalho att regeringen från ”dag ett, med full kraft, agerat mot välfärdsbrott”. Och sedan smackar Tenje till ordentligt: ”Att Carvalho har missat detta ligger helt i linje med de åtta år som Socialdemokraterna styrde, då problemen tilläts växa.”
Tenje har rätt. Det är svårt att ta Socialdemokraternas plötsliga engagemang på allvar när det är samma parti som i ett decennium satt på sina händer medan kriminella nätverk metodiskt plundrade den välfärd de alltid påstått sig vara väktare av. På sina händer satt de däremot inte när det gällde att välkomna hundratusentals migranter utan att ens ställa krav på tillförlitliga ID-handlingar. Teresa Carvalho är välkommen till insikten, men hade hon och hennes S-kollegor kommit dit tio år tidigare hade skadan varit betydligt mindre. En fråga som Teresa Carvalho istället borde ställa sig och sitt parti är: hur många tusen kriminella gav egentligen S fri lejd, rakt in i det svenska välfärdssamhället? Lite självrannsakan hade varit mer klädsamt än att spotta på dem som nu försöker städa upp efter S-regeringarnas vanskötsel.