Det väcker en del frågor när ett partis ekonomiska talesperson inte vill stå upp för sin egen ekonomiska politik. Kan hon inte sin egen politik? Förstår hon inte den? Eller har hon blivit tillsagd att mörka den?
Det är Vänsterpartiets ekonomiska talesperson Ida Gabrielsson vi pratar om. Hon blev häromdagen mäkta irriterad över att en moderat riksdagsledamot påtalade att Vänsterpartiet vill införa statlig fastighetsskatt. Den kommunala fastighetsskatten, den som är döpt till fastighetsavgift, räcker inte tycker Vänsterpartiet. Även staten måste få chansen att håva in mer pengar från landets småhusägare.
Vänsterpartiets förslag om fastighetsskatt finns beskrivet i detalj i partiets skattemotion, ”Ett rättvist skattesystem” (Vänsterpartiet 2025/26:2783). Och i budgetmotionen för 2026 (2025/26:1924), som Gabrielsson själv skrev under så sent som i höstas, slår partiet fast att höjda skatter på fastigheter är en av finansieringskällorna för partiets satsningar.
Men nu låtsas Vänsterpartiets främsta ekonomiska röst som om detta inte stämmer. Ida Gabrielsson går till hårt angrepp mot dem som lyfter att Vänsterpartiet vill ha tillbaka fastighetsskatten på riktigt. Allmän konsumentupplysning om Vänsterpartiet, kan man tycka, vilket Gabrielsson borde vara djupt tacksam för. Hur ofta får det partiet gratis-reklam egentligen?
Men ack nej. Gabrielsson slår ifrån sig: ”Wow! Inte ens jag visste att nåt Vänsterparti föreslagit detta?” skriver hon och upprepar dessutom det ett par gånger. Tråden på sociala medier hettar så småningom till, och många inlägg senare, efter att Gabrielsson har trasslat in sig rejält i ett hårklyveri om vad som egentligen kan räknas som ett förslag eller inte, erkänner hon att Vänsterpartiet vill ha skatt på ”lyxvillor”.
Så vad anser då Vänsterpartiet är en lyxvilla? Jo, en fastighet med ett marknadsvärde på minst 7 miljoner kronor. I Stockholms kommun innebär det att ungefär 91 % av villorna skulle belastas med en extra fastighetsskatt. I kranskommunerna Nacka, Täby, Sollentuna, Lidingö och Danderyd skulle ungefär 88 % av villaägarna drabbas.
Men, som något slags svart humor i sammanhanget, finns det en risk att V kammar hem noll kronor på sin fastighetsskatt, eftersom det är just i dessa områden som Vänsterpartiets tilltänkta regeringskollega Socialdemokraterna vill ju här införa tvångsblandningen där höga hyreshus ska pressas in i grönområden och mellan villorna. Blir det verklighet påverkar det självfallet marknadspriserna – negativt – och därmed också underlaget för fastighetsskatten.
Anledningen till att Gabrielsson låtsas som det regnar är Socialdemokraterna. Inte för deras tvångsblandningsidé utan för att det är de som bestämmer på vänstersidan. Efter valet hoppas Gabrielsson och Vänsterpartiet på att bli inbjudna till att bilda regering ihop med S. För att det ska bli verklighet är just ämnet fastighetsskatt ett rött skynke i en valrörelse. Många minns vi Göran Perssons och Socialdemokraternas valförlust 2006, då Alliansen under ledning av Fredrik Reinfeldt vann. Fastighetsskatten var en av de stora valfrågorna som bidrog till förlusten. Eftervalsanalysen pekade på att väljarna, särskilt i storstadsregionerna, var djupt missnöjda med den statliga fastighetsskatten som stigit kraftigt i takt med ökande fastighetsvärden.
Skälet till att Ida Gabrielsson inte vill prata fastighetsskatt är varken att minnet sviker eller att hon skäms över partiets skatte-roffarinstinkter. Knappast. Tidigare som ordförande för Ung Vänster kallade hon sig för stolt kommunist. Det handlar snarare om att Magdalena Andersson med största sannolikhet har förbjudit henne att tala i dessa termer. Att tala om fastighetsskatt är samma sak som att be om en valförlust.