När den socialdemokratiske debattören Daniel Suhonen ska debattera politik med en ung tjej från MUF i 100%, blir resultatet inte vad han hade tänkt sig. På några få minuter framträder skillnaden mellan vänsterns och högerns politik med all tydlighet – en åtskillnad som vänstern ofta försöker dölja.
När man tittar och lyssnar på Suhonen är det svårt att låta bli att tänka på jultomten. För han tycker att allt ska erbjudas alla. Det ska dessutom presenteras på silverfat, av staten, betalt av någon annan – förmodligen av ”de rika” – utan krav på motprestation. Bostäder ska byggas. Tänder ska lagas. Alla ska få mer.
Han är självfallet kritisk mot regeringen: ”Regeringen prioriterar rika, framför unga” är hans främsta tes. Det kunde ha blivit en slagdänga. En riktig valvinnare.
Men så möter han MUF:aren Elin Böhlin som lugnt och sakligt tar udden av hans ord. Regeringen har gjort stor skillnad för unga människor, säger hon. Tryggheten har förbättrats. De rejäla straffhöjningarna har gett resultat. Skjutvapenvåldet har minskat drastiskt sedan regeringen tillträdde. Och själv ser hon effekterna av regeringens politik på sitt eget bankkonto. Nu får hon behålla betydligt mer av pengarna hon tjänar på extrajobb vid sidan av studierna. Skatten har sjunkit med 10 000 kronor per år, vilket motsvarar två månadshyror för en student. Sjuksköterskor har med skattesänkningarna fått 40 000 kronor mer att röra sig med. Så varför, undrar Elin Böhlin, missunnar Daniel Suhonen och andra socialdemokrater hårt arbetande människor att få behålla mer av sina egna pengar? Varför vill de hellre låsa in människor i bidragsberoende?
Det blev 1–0 till Elin Böhlin redan där. Daniel Suhonen blev mållös och var plötsligt inte alls så avig mot skattesänkningarna. Vad skulle han annars säga?
För inte kan han säga som det är; att Socialdemokraterna har som mål att göra staten starkare och därmed människors frihet mindre. En sådan retorisk tydlighet skulle få Socialdemokraternas opinionssiffror att tok-rasa.
Elin Böhlin gör dessutom något som Suhonen inte är van vid. Hon försvarar skattesänkningarna som något positivt, inte som något fult, vilket socialdemokratin i åratal har lyckats få det att verka vara. Hon säger det som många unga tänker idag: att hon vill bestämma själv över sina pengar och sitt liv, utan att förlita sig på staten. Hon vill jobba, spara och en dag köpa sin egen bostad, på egna villkor.
Allt det där tycker Socialdemokraterna är fel. Varför ska människor bestämma själv när staten är så mycket bättre på att fatta den typen av beslut, är sossarnas ledmotiv. Och det genomsyrar allt. I föräldraförsäkringen, där de vill styra om mamma eller pappa är bäst lämpade att ta hand om barnen. I bostadsbyggandet, där 70 procent av svenskarna vill bo i småhus men S väljer att prioritera hyresrätter. I tvångsblandningen, där S vill bestämma vilka grannar du ska ha. I klimatpolitiken, där S helst ser att vi varken kör bil eller flyger, utan tar cykeln eller tåget, eller ännu bättre, stannar hemma. I energipolitiken, där S vill lära oss att inte klaga när vi bara har 16 grader där hemma. Och nu även när det gäller sparandet av redan beskattade pengar som de vill ska beskattas mer.
Elin Böhlins politik låter som framtiden. Suhonens som ett minne från en tid vi inte vill tillbaka till.